Svensk samhällsdebatt är i stora stycken fördummande. Orsakerna kan vara många. Till exempel agendadriven journalistik. Debattens snabba tempo. Politikens fokus på makt istället för allmännytta. Och ett polariserat debattklimat.
Oavsett vilket, så saknar jag en allsidig och fördjupande analys. Men sådan tar tid, kräver resurser och den säljer varken lösnummer eller driver klick. De flesta är kanske inte ens intresserade. Ändå behövs den.
Till exempel lämnar debatten om »ökade klyftor« mycket i övrigt att önska. För även om klyftorna ökar, så får i princip alla det bättre. Även de fattiga blir rikare, eller i vart fall mindre fattiga. Och om vi inte hade haft entreprenörer, investerare och kreatörer som driver upp toppinkomsterna – då hade även de fattiga haft det sämre. Vilket i vart fall är en tes som förtjänar att diskuteras på ett seriöst sätt.
Klimatfrågan är ett annat exempel. Om det skulle vara så att Greta & Co har rätt – då måste man se till helhetsbilden istället för att ägna sig åt symbolpolitik. I så fall är problemet globalt och kan inte lösas hur mycket vi svenskar än åker elcykel. Då handlar det mer om vad som kan göras i Asien. Och om hur vi kan elektrifiera Afrika. Vilket i båda fallen kräver en teknisk utveckling. Saken är att den tekniska utvecklingen existerar i symbios med ekonomisk tillväxt – vilket är något som klimat- och miljörörelsen motarbetar. Vore inte detta värt en seriös debatt?
Oavsett vad man tycker om svensk drogpolitik i sak, så är det ett problem att Sverige trots sin repressiva linje har den näst högsta drogdödligheten i EU. Liksom att polisen blåser upp sin statistik genom att lägga stora resurser (tusentals årstjänster) på att jaga människor för innehav för personligt bruk. Vilket är ett »brott« som i princip inte drabbar någon annan. Och att regeringens linje är att över huvud taget inte gå in i denna debatt – vilket är att svika sitt uppdrag på ett sätt som är både fegt och arrogant.
Eller ta migrationsdebatten. Det måste gå att diskutera asylinvandringens ekonomiska, praktiska och sociala konsekvenser utan att rasism-kortet spelas ut. Även de som vill ha en generös migrationspolitik borde i rimlighetens namn vara intresserade av att saker och ting fungerar. Och att den förda politiken inte leder till något slags sakligt motiverad främlingsfientlighet.
Frågan är bara var en mer omfattande analys och en djupare debatt kan få plats och genomslag. Det finns förvisso lyckade exempel som tidskrifterna Kvartal och Axess. Men de har begränsad räckvidd och predikar i stort sett för de redan trogna. (Vilket i och för sig också behövs.) Public service skulle kunna vara en sådan arena, men den är sedan länge förlorad till en röd-grön agenda. Vilket även gäller våra tidningar, bortsett från en och annan ledarsida. Och på internet är det annat, mer lättviktigt och populistiskt som slår och blir viralt.
Frågan är om man skall tvingas acceptera att det är som det är – eller om det går att göra något åt saken.
/ HAX
