För att människor skall kunna fatta informerade beslut (som att rösta) behöver de korrekt information. Men sådan är en bristvara. Vi tycks leva i en tid där disparata krafter gör det allt svårare att skapa sig en någorlunda objektiv bild av verkligheten. Vilket i sin tur skapar ett förvirrat samhälle som är sämre skickat att tackla verkliga problem.
I veckan som gick har vi kunnat se rapporter om bränderna i Amazonas. De är av allt att döma ett verkligt problem. Men när det gäller dess omfattning, orsaker och historia matas vi med i bästa fall ofullständig och i värsta fall felaktig information. Vilket dels skapar en metadebatt som inte alltid har med verkliga förhållanden att göra – och dels gör det svårt eller rent av omöjligt att betrakta och hantera problemet rationellt. (Läs en bloggpost om saken här. »)
Detta är ett mönster som går igen på andra områden som till exempel brottslighet, migration och klimatfrågan. Det finns en ström av motstridiga nyhetsrapporter, statistiska uppgifter och påstådda eller selektivt valda fakta som inte ger något annat resultat än att förvirra människor. Och som regel är detta information som ingen vanlig människa kan, hinner eller ids sätta sig in i och utvärdera. Vilket lätt leder till att känsloreaktioner får styra istället för saklig analys och rationella argument.
Om någon vill lamslå vårt lands debatt och politiska system – då är det precis så det kan gå till. Genom att förvirra, tills ingen längre vet varken ut eller in.
Saken blir knappast bättre av att systemmedia är agendadriven och har en slagsida åt vänster. Eller av att media har ett nyhetsurval som lämnar de flesta svenskar ovetande om viktiga saker som sker och som så småningom ändå kommer att påverka dem. Lägg till det maktspel, propaganda och något slags postmodern begreppsupplösning.
I sammanhanget framstår så kallade fake news som endast en del av problemet. Helhetsbilden ger mer intryck av ett kommunikativt sammanbrott. Eller något slags överbelastningsattack, som grumlar vattnet och gör oss sämre rustade att möta verkligheten.
Jag är ingen vän av medias betalväggar. Men om någon startade en mediekanal som satte som sitt adelsmärke att vara så objektiv, saklig och konsekvensneutral som möjligt – då skulle jag gärna prenumerera. Och jag tror att jag inte är ensam om detta. Att på ett sakligt och korrekt sätt skildra verkligheten och att erbjuda en kvalificerad, oberoende analys är en ledig position på den svenska mediekartan – som både borde gå att fylla och att göra lönsam.
För som det är nu kan inte ens en tung nyhetsmissbrukare och political junkie som jag få rätsida på nyheterna utan ett omfattande och tidskrävande eget researcharbete. Och i vissa fall inte ens då.
I väntan på en trovärdig mediekanal gäller regeln att inte lita på någon. Eller som en av Belgrads radiostationer uttryckte saken under Balkankriget: Lita inte på någon. Inte ens på oss.
/ HAX
