Information är makt. I det uppkopplade informationssamhället har i princip alla omedelbar tillgång till det mesta av världens samlade kunskap, information och åsikter. Och tack vare internet har vi även en möjlighet att publicera oss själva utan grindvakter. Detta rubbar etablerade maktstrukturer. Vilket de gamla makthavarna naturligtvis ogillar, intensivt.
Med detta som bakgrund kan vi se hur etablerad media (som i princip alltid har varit agendadriven) gått in i något slags bunkermentalitet för att försvara sin makt över verklighetsbilden och agendan. Och det är på grund av detta som politiska partier står handfallna när deras traditionella envägskommunikation inte längre fungerar.
Även de nya aktörerna frestas av sin nya makt. Facebook, Google, Twitter & Co började som teknikföretag men är på väg att bli vår tids nya grindvakter. Vilket i sig är ett problem. För att förstå dessa företag måste man komma ihåg att det varken är de som skapar eller de som konsumerar innehåll som sätts i första rummet – utan de annonsörer som är deras ekonomiska bas.
På andra sidan finns en närmast överväldigande pluralism av bloggar, nätpublikationer, podcasts, Youtubers, aktivister, tyckare – och ett ständigt surr i sociala media. Här är utbudet så stort att de flesta aktörer aldrig lyckas nå någon bredare publik. Och om några ändå lyckas – då hamnar de genast i medias, politikens och i någon mån även nätjättarnas skottlinje.
Vad vi nu ser är en kamp om makten över det fria ordet. På EU-nivå drivs nya regler igenom som begränsar den fria informationen på nätet. Landets justitieminister har samtal med de nätjättar som han menar låter folket uttrycka åsikter som inte är i linje med hans politiska mål. Och gammelmedia missar sällan ett tillfälle att misstänkliggöra den nya konkurrensen.
Även den politiska aktivismen har förändrats. Internet erbjuder en möjlighet att lägga fram åsikter på ett tillgängligt sätt för fler. Vilket i sin tur skapat en ny typ av mot-aktivism – som går ut på att de-plattformera och tysta politiska motståndare. Den öppna, fria debatten (i den mån den någonsin har funnits) har ersatts med drev som går ut på att begränsa densamma.
Det är en sak att gå i krig. Det svåra är att skapa fred. Menar gammelmedia verkligen att världen blir bättre om de slipper konkurrens, granskning, alternativ analys och ett bredare utbud av nyheter? Menar politikerna verkligen att den parlamentariska demokrati som är deras plattform gynnas av att yttrandefriheten inskränks? Tror vänstern verkligen att världen blir bättre om dess motståndare tystas? Anser sig sociala medias nätjättar ha rätt att styra samhällsdebatten och i förlängningen påverka utfallet av allmänna val?
Det enda rimliga är att allt som inte är direkt olagligt skall vara tillåtet på nätet. Lagar kan förvisso också vara orimliga – men de är i vart fall möjliga att påverka i en öppen demokratisk process. En process som i sin tur förutsätter att yttrandefriheten respekteras.
I övrigt bör de gamla makthavarna hålla sina fingrar borta från internet.
/ HAX
