Häromdagen gick Sveriges Radio som vanligt på om klimatfrågan. Men plötsligt låg det något av osäkerhet i etern. Till exempel noterade man att det är problematiskt om unga människor faktiskt tror att vi alla kommer att dö en kvalfull klimatdöd inom tio år. Oavsett hur det är med utsläppen, så är klimatfrågan något som får hanteras i takt med att eventuella problem dyker upp. Som människan alltid har gjort i en föränderlig värld.
Så är det naturligtvis. Det gäller oavsett om det finns någon klimatkris eller ej.
Förorenande utsläpp från förbränning och beroende av energi från skurkstater kan vi gott vara utan – om en god och stabil energiförsörjning går att ordna på något annat, kostnadseffektivt sätt.
Eftersom klimatmålen inte kommer att nås och då CO2-utsläppen ändå kommer att öka (Kina, Indien m.fl.) är det nödvändigt att vi förhåller oss till denna verklighet, vad vi än tycker om den. Och som jag brukar påpeka så är det rimligaste förhållningssättet att se till att vi har ekonomisk tillväxt så att vi har råd att hantera framtida problem, hur de än gestaltar sig. Och framförallt så att vi har råd med forskning och teknisk utveckling.
Därför är det uppmuntrande att se hur det håller på att växa fram något slags »ekomodernistisk« rörelse – som hävdar att vi med hjälp av kapitalismen och tekniken kommer att kunna hantera allt från klimatfrågan till befolkningstillväxten, allehanda miljöproblem, livsmedelsförsörjningen, tillgången till råvaror och behovet av billig, ren och säker energi. Inte minst kan vi med tillväxt och utveckling fortsätta minska fattigdom, sjukdom, analfabetism och barnadödlighet i världen.
Klimat-Greta är inte den första falska domedagsprofeten. Enligt en lång rad debattörer, författare, politiker, dysterkvistar och självutnämnda experter borde vi alla redan vara döda. Eller i vart fall leva i armod och apokalyptiskt elände.
En faktor att ta in i beräkningen är att om brist på råvaror uppstår, då lönar det sig att gräva och borra djupare. Samtidigt har i princip alla naturtillgångar faktiskt blivit billigare de senaste 40-50 åren, sett i relation till vanliga människors inkomster. Lägg till detta att den tekniska utvecklingen går mot en allt mer resurssnål produktion, i en allt snabbare takt. Vi kommer helt enkelt att kunna göra mycket mer samtidigt som vi utnyttjar en mindre mängd resurser.
I en en artikel på detta tema – »Technology Will Keep Us From Running Out of Stuff« – konstaterar MIT-forskaren Andrew McAfee bland annat följande:
»Aluminum cans are more than 75 percent lighter than they were a few decades ago as engineers have used computer-aided design to make them lighter without sacrificing strength. Precision agriculture, aided by lots of sensors and computation, lets farmers selectively apply small amounts of water, fertilizer, and pesticide where needed instead of blanketing entire fields. Of the 15 devices featured in a 1991 Radio Shack ad, 13 have now vanished into the smartphone. Thanks to our smartphones, we now also buy many fewer compact discs, atlases, rolls of film, videotapes, and many other media.«
Och energin? Om vi vill, då har vi tillgång till säker och ren, CO2-fri kärnkraft. Med ännu bättre torium-reaktorer (som delvis kan drivas med och förbränna gammalt kärnavfall) och möjligen även fusionskraft runt hörnet. Plus en teknisk utveckling som kan ge oss bättre och helt nya alternativa energikällor. Det stora hotet mot denna utveckling är ironiskt nog den så kallade miljörörelsen och dess bakåtsträvande, utvecklingsfientliga politiska gren.
På det hela taget står vi inför en utveckling som kommer att vara till gagn för både mänskligt välstånd och miljö. Även om all slags politiker, kverulanter och ludditer envisas med att kasta grus i maskineriet.
Don’t panic!
/ HAX
