Fram till Socialdemokraternas partikongress år 2021 tänker dess ungdomsförbund – SSU – driva på för en »mer radikal S-politik«.
»Det är dags att de rikaste betalar tillbaka« säger SSU-ordföranden Philip Botström till Aftonbladet. Tyvärr framgår det inte av artikeln vad det är de rikaste skall tvingas betala tillbaka eller varför. Mer ledning än så här ger inte artikeln:
»Han framhåller att det nu är dags att samhällets toppskikt betalar tillbaka, bland annat för att Sverige ska ha råd med bättre integration och välfärd.
Bland SSU:s krav finns därför till exempel kapitalbeskattning samt arvs- och gåvoskatt för de rikaste. Men också höjda pensioner, a-kassa och sjukförsäkring samt statlig kompensation till kommuner för flyktingmottagandet.«
I mina öron låter detta mer som att framgångsrika individer skall behöva betala ännu mer för alla andra. Som att man betraktar frukterna av människors arbete som statens egendom. Som att man vill brandskatta de människor som är företagsamma, som skapar jobb och genererar tillväxt.
Det handlar om avund helt enkelt. Denna dödssynd som nu för tiden blivit en ledande politisk rörelses modus operandi. En dödssynd som kan förgifta ett helt samhällsklimat.
För övrigt kan det vara på sin plats att påminna om alla de sju klassiska dödssynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. På något sätt känns det som att de har en hel del med dagens politiska situation att göra.
Det kan vara på sin plats att påpeka att framgångsrika människor – genom sin blotta existens – gör livet bättre för alla andra. Att rika människor som regel har sina pengar i produktiva investeringar som får hjulen att snurra. Näringslivet är hönan som värper guldägg, vilket socialister aldrig har lärt sig att förstå eller uppskatta.
Ett av socialismens problem är att den tenderar att få slut på andra människors pengar. Ett annat att en socialistisk omfördelningspolitik inte kan upprätthållas utan ett stort mått av centralstyrning, övervakning och tvång. Ett tredje att den inte har utrymme för människor som är av annan åsikt. Alla skall med, vare sig de vill eller inte.
Socialism leder alltid till flertalets förtryck av minoriteten. Och flertalet är som regel just ett flertal eftersom de lockas med bidrag och förmåner – allt betalat med pengar som man tvingat till sig av nämnda minoritet.
Jag säger inte att vi inte skall ha några skatter. Till exempel behövs de om vi skall ha ett oväldigt våldsmonopol. Eller gemensam infrastruktur. Men det skulle vara en bra början om våra politiker tog sig en stund och funderade över det faktum att de enda pengar staten har är sådana som den tvingat sig till. En smula ödmjukhet inför detta skulle vara på sin plats. Kanske till och med lite tacksamhet mot dem som betalt notan.
Dessutom målar SSU upp en vrångbild. Det handlar inte om bankirer och fabrikörer i cylinderhatt. Att vara rik idag kan till exempel vara att äga sin bostad. Och den stora mängden skatteboskap finns i medelklassen och delar av arbetarklassen – som med skatt på sitt arbete förväntas försörja alla andra.
SSU-ordföranden Philip Botström representerar en ny generation socialdemokrater som uppenbarligen är ytterligare lite mer verklighetsfrånvänd än den förra.
