När detta skrivs är den tyckande klassen i chock. TV-bolagens exit-poll tillskriver Tories och Boris Johnson en jordskredsseger i det brittiska valet.
Vilket i så fall är ett klart mandat för att få Brexit avklarad, en gång för alla.
Pundet tog just ett glädjeskutt. Och från Bryssel hörs – trots allt – en lättnadens suck. Nu ligger alla brickor på plats.
Än är rösterna inte i närheten av färdigräknade. Men om prognosen står sig, då är det anmärkningsvärt. Då är Boris Johnson på god väg att bli en av de stora, vid sidan av Thatcher och Churchill. Då kan Storbritannien få en stabil och rimlig riktning – på egen hand, utan EU. Förhoppningsvis som tigerekonomi.
Själv är jag – faktiskt – inte det minsta förvånad. Att Boris skulle ta hem det här har jag sagt hela tiden. Vilket avfärdats av många. Men det handlar mer om dramaturgi än politik. Det är samma sak som med Trump.
En tolkning kan vara att nu har folk fått nog av tjafs från en självutnämnd elit. Det utdragna, demokratiska sammanbrottet kring Brexit i det brittiska underhuset fick helt enkelt folket att tröttna. Och i USA hade folk fått nog av Washington-maffian. Samtidigt är både Johnson och Trump en typ av människor som många faktiskt känner att de kan relatera till. Vilket möjligen är det viktigaste av allt.
I så fall kan man undra om något liknande även kommer att ske i Sverige? Om folket kommer att kasta ut dagens inkompetenta och jönsiga regering? Det ser kanske inte så ut på ytan. Men det ligger i tiden. Det börjar bli dags för en vändning – så att landet kan fungera som det skall och folk få ägna sig åt sitt. Men det kräver i så fall en statsministerkandidat som har något extra. (Som Gunnar Hökmark.)
En befriande sak med det brittiska (preliminära) valresultatet är att det innebär att man står fast vid folkomröstningen om Brexit. Att man inte tänker schabbla bort folkets – förvisso något oväntade – vilja. Detta speciellt i förhållande till det EU som har uppfattningen att folkomröstningar är något man håller gång på gång, tills folket till slut röstar rätt.
På denna punkt har jag tidigare haft fel. Jag har varit helt övertygad om att den djupa staten och eurokratin aldrig skulle låta Storbritannien slippa ur EU:s garn. Och så var det kanske också, fram till torsdagens parlamentsval.
Efter torsdag kommer Labours fredag den 13:de – med ett historiskt uselt valresultat. Nu blir det dags att byta partiledare, tänka existentiella tankar och fundera på vart man är på väg. Kanske är det socialismen som projekt som sjunger på sista versen.
Så, en sista koll på brittisk tv – där läget verkar oförändrat. När du läser detta, då vet vi hur det gick. Nu skall jag sova.
/ HAX
