I Göteborgs tingsrätt pågår ett intressant civilmål. Det före detta socialdemokratiska kommunalrådet Ann-Sofie »Soffan« Hermansson anklagas för grovt förtal för att ha kallat ett antal muslimska aktivister för extremister. Detta är ett politiskt laddat mål, på så många plan.
En aspekt av detta som få, om ens någon, tycks reagera över är hur detta kolliderar med nämndemannasystemet – som innebär att i princip alla de lekmannadomare som dömer tillsammans med juristdomaren är utsedda av de politiska partierna.
Man kan tänka sig att socialdemokratiska nämndemän känner viss solidaritet med sitt parti, som ju avsatte Soffan. Man kan tänka sig att till exempel vänsterpartister och sverigedemokrater kan ha förutfattade, politiskt färgade meningar i målet. Och det är inte otänkbart att även borgerliga nämndemän kan lägga vissa politiska värderingar i detta mål.
Vilket naturligtvis är oacceptabelt. Men inte unikt. Det finns massor av exempel på mål där nämndemännens politiska bakgrund kan påverka deras beslut. Hälften av dem säger sig vilja döma efter sina politiska åsikter. En tredjedel säger sig faktiskt göra det. (Rundkvist, Stockholms Universitet)
Inte är de speciellt kompetenta heller. I kunskapstest svarar över 60% fel på viktiga juridiska frågor av samma typ som de möter i tingsrätten. En av fyra nämndemän anser till och med att om bevisen är svaga, då kan man ändå fälla – men ge ett mildare straff. (Diesen, Lekmän som domare) Vilket är fullständigt tokigt. Först måste man ju avgöra om den tilltalade är skyldig, om det skall bli fråga om något straff över huvud taget.
När man berättar om det svenska nämndemannasystemet för utländska jurister är det ofta man inte blir trodd. I deras värld finns det vattentäta skott mellan den lagstiftande och den dömande makten – för att förhindra politiska domar och politiskt motiverade rättsövergrepp. De menar att man måste ha maktdelning för att garantera medborgarnas rätt till en fri, oberoende och rättvis rättslig prövning. Och att det är illa nog att lagstiftningen i sig allt för ofta är politiserad.
Men Sverige kommer undan med sina politiserade domstolar. Hade det varit i Polen eller Ungern – då kan man räkna med att det hade blivit ett jävla liv om saken. Man kan – och bör – fundera över varför Sverige kommer undan med sådant (det finns många exempel) som andra länder hade ställs vid skampålen för.
Om sakförhållanden överskuggas av internationellt politiskt korrekt, elitistiskt kamaraderi – då är det i sig en skandal. Om EU mäter sina medlemsstaters förhållande till den demokratiska rättsstaten med olika måttstock – då är det inget annat än hyckleri.
Ytterst handlar det om de principer som garanterar medborgarnas rätt och rättigheter mot överheten. Principer som måste försvaras mot vem som än bryter mot dem.
/ HAX
