Man kan tycka att verkligheten långsamt håller på att omformas till något ur en bok av Lars Wilderäng. Är det inte klimatlarm så är det terrorism, dödsskjutningar, SÖS-kaos, Putin, samtalsklimatet, bomber, förnedringsrån eller översvämningar. Och nu – ett virus.
Detta kan naturligtvis gå hur som helst. Men jag har en otäck känsla av att panik just nu kan vara ett värre problem än själva smittan.
När människor får panik, då tappar de fattningen. Då gör de oerhört dumma saker. Då missar de att göra de rationella valen. Då kan de inte tänka klart. Så välj att inte få panik.
Om vi tar oss samman, håller samhället igång och städar upp i maskineriet – då bör dagens stresstest av systemet inte behöva bli mer än just ett sådant.
Vad gäller coronaviruset är min inställning ungefär så här: Vi har en ovanligt aggressiv influensa på väg. Det kan komma att innebära att vi måste anpassa oss en tid. Men det har hänt förr. Själv överlevde jag som barn Hongkong-influensan 1968. Det finns en poäng där – nästan alla överlever. Men bara nästan. Precis som vid en vanlig influensa, som kan skörda tiotusentals offer.
Så intressant. Då får vi förhålla oss till det. Försöka undvika smitta. Och skulle man drabbas, då kommer de flesta trots allt undan med ett influensaliknande tillstånd några dagar. Och möjligen en tid av själv-isolering. Vilket i sammanhanget nog får anses som hanterbart.
Tack och lov lever vi i ett högteknologiskt samhälle med goda ekonomiska resurser. Det är för sådana här tillfällen det kan vara bra om vi har haft tillväxt och utveckling.
Nu har vetenskapen minst två uppgifter. Den ena är att ta fram ett vaccin, vilket kan ta åratal. Den andra är att tänka utanför boxen.
Och se bara vad internet tillfört. Nu kan vi följa smittans utbredning närmast i realtid, snabbt få nyheter om saken – och slippa spekulera. Vi vet i stort sett vad som händer. Vilket ger oss ett oerhört övertag.
Inte desto mindre kom jag på mig själv med att handla saker jag inte brukar köpa, när jag var i livsmedelsaffären idag. Som Chilli con Carne på burk och torr pasta. Några dagar skall man kunna klara sig själv, även om det inte kommer att behövas.
Och skulle allt ändå gå åt helvete – då blir inte heller det bättre av att vi jagar upp oss. Utan precis tvärt om. Det är då vi verkligen måste hålla huvudet kallt.
Därför väljer jag att inte hetsa upp mig alltför mycket när media försöker vrida ur allt som är publicistiskt möjligt ur coronaviruset. Därför tar jag nätets domedagsprofeter med en nypa salt. Därför funderar jag en del över om inte den ökade tillgången till information även kan bidra till att förvrida bilden av verkligheten – åt ena eller andra hållet.
Om folk nu är rationella och ingen gör något dumt – då går kan vi säkert hantera allehanda hot och problem på ett rimligt sätt. Alternativet är sämre.
/ HAX
