Oerhörda värden förstörs just nu. Pensionerna urholkas – både de statliga och de privata. Produktionskedjor bryts. Människor blir arbetslösa.
När nästan alla sedan är nästan lika fattiga – när systemet fått slut på andra människors pengar… Blir det då anarki, socialism, spontan ordning eller något annat?
Möjligen blir det något slags auktoritärt styre. Som vill kontrollera allt uppifrån.
Då hänger allt på den politiska eliten. Som inte bara känner sin makt, utan även sin säkerhet hotad. I detta läge kan vi komma att få se något så intressant som formellt sett demokratiskt kontrollerad de facto-socialism. Tänk DDR. Fast med fria val.
Men likväl riskeras då demokratin i dess vidare mening. Då förväntas folk räta in sig i ledet och inte tjafsa. Då ökar inslaget av tvång. Då reduceras medborgarna till undersåtar. Vilket i längden frestar något oerhört på människans sinne. Man saknar inte sin frihet förrän man förlorat den.
En högteknologisk, totalövervakad, auktoritär men formellt sett demokratisk stat. Det är lätt ordnat. I det kontantlösa samhället kan överheten gripa den totala kontrollen över människors liv i en handvändning.
Kommer man att få kritisera systemet? Det är en intressant fråga. Och då menar jag inte bara på det stora, principiella planet – utan även i sak. Som i Kina, där kritik mot sakförhållanden verkar vara det som verkligen svider.
Sett ur ett överhetsperspektiv är det kanske bättre att folk protesterar på nätet än på gatorna. Men nätet är ändå ett problem för makten. Där jäser missnöje. Där delas obekväm information. Där ifrågasätts.
Den otrevliga lösningen tror jag blir något slags krav på ID för uppkoppling och att var och en görs strikt ansvarig för vad som laddas upp, sägs och delas. Att allt kontrolleras och avvägs mot vad som kan anses vara »lämpligt« i tider av permanent undantagstillstånd.
En sådan dystopi är inte längre otänkbar. Men vi måste till varje pris göra vad vi kan för att undvika den.
Vi får helt enkelt gå i krig mot viruset. Först behöver vi rida ut några veckor eller månader då fokus måste ligga på att upprätthålla samhällsnödvändig verksamhet. Sedan måste världen enas i kampen mot en gemensam fiende – coronaviruset. Testa och självisolera, i syfte att stoppa vidare spridning och helst få smittan att helt ebba ut.
Samtidigt måste vi få fart på hjulen igen. Förhoppningen är att allt lugnar ner sig under sommaren. Vilket är en tid vi behöver för att organisera oss och bygga resurser – så att vi kan vara beredda om smittan kommer tillbaka till hösten.
Parallellt måste vi se till att få ekonomin på fötter i ett längre perspektiv. Nu är det dags för entreprenörskap, uppfinningsrikedom, hårt arbete, samarbete och ansvarstagande. Nu är det dags för mänskligheten att lyfta sig och visa sig från sin bästa sida.
Allt blir bättre om denna kraft kommer underifrån.
/ HAX
