Ett nytt virus som slår mot folkhälsan, samhällets logistik och ekonomin. Hot om en ny flyktingvåg, samtidigt som kommunerna börjar ta den praktiska och ekonomiska smällen för den förra. Gängkrig, skjutningar, bomber och förnedringsrån. En polis som varken förmår upprätthålla ordningen eller utreda brott. En sjukvårdsapparat med köer och plötsliga stabslägen. Etcetera.
Vi lever verkligen i onödigt intressanta tider.
En del av detta har vi väldigt liten möjlighet att påverka. Annat är resultatet av politiska beslut.
Problemet med politiska beslut är att ingen vet hur framtiden kommer att se ut. Till skillnad från näringslivet kan politiken och förvaltningen inte snabbt anpassa sig. Fattade beslut ligger fast eller tar i vart fall lång tid att korrigera – även om verkligheten och förutsättningarna snabbt förändras.
Politiska beslut är dessutom ofta politiska experiment. I civilsamhället och på marknaden bygger utvecklingen på erfarenhet, best practice och kostnadseffektivitet. Men när det offentliga utvecklas och växer – då sker det inte sällan utifrån obskyra och utopiska politiska idéer som oftast har väldigt lite med verkligheten att göra. Och som därför inte tillför något och inte fungerar i verkligheten.
Till skillnad från den politiska staten är det frihetliga, spontant framvuxna samhället mer stabilt. Dels eftersom man av erfarenhet vet vad som fungerar. Dels eftersom man snabbt kan anpassa sig till ändrade förutsättningar. Dels eftersom det i ett fritt samhälle ofta finns olika, konkurrerande aktörer som tillhandahåller samma vara, tjänst eller nyttighet. På så sätt har man inte lagt alla ägg i samma korg, om något ändå skulle gå galet.
För varje politiskt beslut som fattas om hur saker och ting skall fungera stänger man dörren för alla andra utvecklingsvägar. Vilket är dumdristigt och kontraproduktivt. Det slår sönder alla möjligheter till spontan ordning och utveckling.
Den politiska staten kanske fungerar – i vart fall hjälpligt – under optimala omständigheter och goda yttre förutsättningar. Men det är i situationer som den vi nu är på väg in i som vi kan komma att få betala priset för politikens övermod, självgodhet och storhetsvansinne. Det är nu allt det ideologiska tingel-tangel man behängt det offentliga med blir en belastning och är ivägen.
När vi tagit oss igenom den här perfekta stormen (för det måste vi göra) – då är det hög tid för en storstädning inom politik, förvaltning och lagstiftning – så att vi inte sitter på pottkanten, utan är väl rustade nästa gång krafterna är emot oss.
/ HAX
