Sverige är just nu ett land av halvkväden, halvsanningar och vita lögner.
Ingen i ansvarig ställning vill säga det rakt ut. Men att uppnå flockimmunitet utan att överbelasta sjukvården tar många år. Och något vaccin finns ännu inte tillgängligt. Alltså sitter vi där vi sitter. Vi tvingas leva med coronaviruset och varierande grader av undantagstillstånd under överskådlig tid. Vissa problem har helt enkelt ingen bra lösning.
Inom vård och omsorg saknas skyddsutrustning. Ändå diskuteras detta som om det är en fråga om vilja snarare än bristande tillgänglighet. Vilket är att blunda för verkligheten. Det blir inga andningsskydd eller långärmade skyddsrockar förrän vi fått igång egen produktion eller världsproduktionen nått en nivå som motsvarar efterfrågan. Till dess måste vi improvisera.
I ekonomin kommer mycket att bli annorlunda. Företag kommer att gå omkull. Människor kommer att bli arbetslösa. Tillväxten kommer att falla. Skatteunderlaget kommer att minska. Alla kommer att bli fattigare. Tråkigt, direkt förfärande. Men det är vad vi har att förhålla oss till. Nu är det dags att gilla läget och göra det bästa möjliga av situationen.
Hemskt ledsen, men nu är det verkligheten och verkliga förhållanden som gäller – hur upprörande, motbjudande eller tragiskt detta än må vara. Att ägna sig åt önsketänkande, fantasier och formfrågor hjälper inte. Att skylla på andra hjälper inte. Det är bara slöseri med värdefull tid. Och att bli arg, rädd och upprörd hjälper inte heller. Det blockerar bara vår förmåga att fatta rationella beslut.
Ovanpå allt praktiskt elände har svenska folket plötsligt blivit påmint om döden. Vilket naturligtvis skrämmer oss. Speciellt som vi har levt i ett samhälle som inte längre har något naturligt förhållningssätt till livets slut. Det har varit något som hanteras av andra. Det har varit något vi betalar skattepengar i avlat för att slippa befinna oss i närheten av. Därför är den pågående pandemin kanske mer skrämmande för oss svenskar än för människor i de flesta andra länder.
Ingen kan känna sig säker. Alla kan drabbas på något sätt, direkt eller indirekt. Vilket naturligtvis är hemskt. Så vi oroar oss. Vilket tyvärr bara gör saken värre. Att oroa sig för sådant som ännu inte inträffat och som kanske inte kommer att inträffa är bara slöseri med mental energi. Det gör oss sämre skickade att fatta genomtänkta beslut och att handla. Då är det mer förnuftigt och ändamålsenligt att fokusera på nuet, att ta en dag i taget och försöka göra det bästa möjliga av situationen.
Det handlar enkelt uttryckt om att hålla huvudet kallt. Även när politik och myndigheter hukar inför verkligheten. Och även när media försöker vrida ur varje droppe sensationalism ur krisen.
Om man skall kunna förhålla sig på ett rationellt sätt till verkligheten – då måste man till att börja med acceptera att den faktiskt är som den är.
/ HAX
