Jag får erkänna att jag är förvånad över att Sverige är bland de länder som infört minst med tvångsåtgärder och övervakning i corona-krisens spår. Vi brukar ju annars aldrig vara sena med att styra och ställa över folk, eller att rulla ut allt mer övervakning.
Min gissning är att detta dock inte handlar så mycket om att stå upp för det öppna samhället och folkets rättigheter som att hålla ryggen fri. Går det bra kan regeringen sola sig i glansen. Går det åt skogen kan man skylla på folkhälsomyndigheten.
Det är alltid lättare att införa någon form av undantagstillstånd än att avveckla det. Det ser vi på kontinenten, där varje aspekt av samhälleligt liv nu granskas för att läggas in i planen för att öppna upp igen. Det går trögt. Människor börjar bli ordentligt irriterade. Och när man stängt ner så gott som helt och hållet är det svårt att veta vad som fungerar och finns kvar när man öppnar upp igen.
Dessutom driver utegångsförbud människor till vansinne. Ute i Europa talas det allt mer om våld i hemmet, barn som far illa, ökat supande och om depressioner. En vecka eller två, möjligen tre är en sak. Men sedan börjar det bli problematiskt. Så där får man nog ge Tegnell rätt. Att tvinga folk att vara hemma är ett verktyg som man inte bör ta till förrän det är verkligen, verkligen nödvändigt.
Inte ens en så kallad mjuk lockdown håller i längden. När människor i tätbefolkade städer (som ofta har små lägenheter) inte längre har mötesplatser och gemensamma vattenhål – då blir det lätt grinigt och tråkigt.
Sedan har vi den demokratiska frågan. Att inskränka människors fri- och rättigheter är en komplicerad och allvarlig historia – även när det enligt uppgift sker för att skydda dem själva. Och om man inskränker medborgarnas frihet, då behöver man även kunna kontrollera att de nya reglerna följs. Detta har lett till en uppsjö av nya övervakningsverktyg, även i annars relativt frihetligt och demokratiskt sinnade länder. Verktyg som riskerar att bli kvar när krisen är över, för att de visat sig vara bra att ha.
En intressant detalj är de demonstrationer mot nedstängningen som nu äger rum i Tyskland. Det är en salig röra av höger- och vänsterextrema, vaccinationsmotståndare, konspirationsteoretiker och vanligt folk som protesterar. Från politiskt håll mumlas det om att det hela kan vara en rysk påverkansoperation. Men det är långt ifrån självklart att bryta upp sådana demonstrationer, även om deltagarna inte följer reglerna om att hålla avstånd.
I en demokrati måste folket nämligen ha rätt att protestera mot politiskt fattade beslut.
Och det är möjligen där någonstans den svenska linjen i corona-krisen har en svaghet. Om besluten fattas av experter snarare än politiker, då blir det svårare för folket att ställa någon till svars och att utkräva ansvar.
/ HAX
