Jag kanske är trög. Men jag kan inte riktigt förstå om det finns någon övergripande corona-strategi. Om det finns en övergripande plan och vilken den i så fall är.
Jag är fullt medveten om att det kan ta åratal innan vi får klart för oss vilken corona-strategi som fungerat bäst. Och jag har full förståelse för att man i ett pågående skede ibland måste ändra eller anpassa sin taktik. Men vilken är själva strategin?
Det är fullt möjligt att det inte finns någon plan. Och det kanske är lika så bra. Problemet med planer är att det aldrig blir riktigt som man tänkt sig.
Vi kunde varit betydligt bättre förberedda, visst. Men nu är det som det är. Och då får vi göra det bästa möjliga av situationen. Som att undvika att knäcka sjukvården och ekonomin.
Mycket av de problem vi ser är konsekvenser av att vi tidigare underlåtit att hålla maskineriet i trim. Här lär finnas underliggande faktorer som såväl kan förklara varför polisen inte fungerar som varför vi inte kan skydda de gamla på våra äldreboenden mot smittan. Vilket ytterst är konsekvensen av att människor röstar på partier som gör fel och fel saker.
De höga dödstalen kan alltså minst lika mycket vara en konsekvens av vanskött offentlig verksamhet som av viruset som sådant. I vart fall finns det goda skäl att misstänka att det är så.
Sedan är det också möjligt att hela virus-grejen utvecklats till en masspsykos. När detta skrivs har Tyskland 8.304 döda i Covid-19. Influensaepidemin 2017-18 tog 25.000 tyskars liv. Sådant gör mig fundersam, utan att för den sakens skull vilja förringa smittokrisens allvar.
Men vad skulle vi tro? Kineserna svetsade igen hyreshusens dörrar och släpade vilt skrikande människor in i burar för vidare hantering. Bilder kablades ut med människor som påstods falla döda ner på gatan av den nya smittan. Nya sjukhus uppfördes i all hast. Miljontals människor och hela landsändar isolerades.
Redan i slutet av januari levererade firma Amazon såväl ansiktsmasker som engångshandskar till mig. Så visst, jag var också med på paniktåget. Och ett tidigare okänt virus som vi saknar skydd mot är förvisso en mycket allvarlig sak.
Sedan Italien. Som helt klart inte var förberett på vad som skulle komma. Och när det blir kaos i Italien, då blir det kaos med besked. Fransmännen införde – på sedvanligt halvstarrigt vis – strikta karantärsregler. Och britterna är inne i en karantän som inte har något slut i sikte.
Man fullständigt ser framför sig hur den rödgröna regeringen stelnade av skräck. Hade de varit naiva, nu igen?
Att Sverige drivit en självständig linje i corona-krisen kan lika gärna vara resultatet av någon genial Tegnellsk insikt som politisk handlingsförlamning.
Något som talar för det senare är att det fortfarande inte verkar finnas någon övergripande strategi. Vilket som sagt – kanske – är lika så gott. Att vi får ta saken som den kommer.
Jag har i sammanhanget väldigt svårt att tro att betongsossarna medvetet driver en linje som bygger på personligt ansvar och spontan utveckling. Det skulle i så fall strida mot deras ideologiska DNA.
Det finns gott om saker i detta som inte är helt lätta att begripa, i den mån det alls finns något att förstå. Vilket gör människor osäkra och rädda. Det öppnar för konspirationsteorier och rykten.
Just därför vore det nog klokt att ge folk insikt i hur det resoneras i de innersta cirklarna. Även om det inte finns någon plan.
/ HAX
