Att världen med jämna mellanrum drabbas av en pandemi är ingen nyhet. Det skall i varje rimligt samhälle finnas med i planeringen. Men tyvärr, genom fullt medvetna beslut gjorde man sig av med våra beredskapslager. Det är därför det inte finns skyddsutrustning till sjukvården, äldreboenden och hemtjänsten.
Staten skyller på regionerna. Ingen hade koll. Ingen tog ansvar. Politiken och staten förmådde inte att sköta en av sina grundläggande uppgifter. Man brydde sig inte om att vårda sin trädgård. Vilket knappast är någon nyhet.
Man måste ändå förundras. Även om Persson och Reinfeldt båda trodde att vi stigit in i den eviga fredens tid – så kan vi alltid drabbas av naturkatastrofer, större terrorangrepp, olyckor och epidemier. Man måste väl ändå ha funderat igenom vad som krävs om något händer?
En teori är att det handlar om att Sverige levt i fred så länge. Kris, nationellt nödläge och existentiella hot finns liksom inte i det svenska medvetandet. Till skillnad från här på kontinenten. För exakt 75 år sedan slutade ett krig som lade delar av Europa i ruiner. Därefter hamnade halva kontinenten under kommunistisk diktatur och befriades först för drygt 30 år sedan. Här vet man att vad som helst kan hända. Precis vad som helst.
I sammanhanget har Sverige ändå haft tur. Vi hann förbereda oss någorlunda. Till skillnad från till exempel Italien där man utan egentlig förvarning drabbades av en störtvåg av svårt sjuka människor, som vida överskred sjukvårdens kapacitet. Ändå saknar vi skyddsutrustning. Ändå kom vi oss inte för att säkra upp äldrevården i tid.
Sverige har en väldigt centraliserad kultur. Det lämnas väldigt lite utrymme för enskilda initiativ – då allt redan är detaljreglerat, även om verkligheten förändras. Det finns inget utrymme för enskilda individer i systemet att bryta rang, kliva in och ta ansvar. Var och en sköter bara sitt, ingen tar något ansvar för helheten. Det är lite som i de gamla öststaterna.
Och jag tror att en starkt bidragande orsak till att Folkhälsomyndigheten får leda vår väg är att politikerna då har någon att skylla på, om det skulle skita sig på allvar. Därmed inte annat sagt än att det nog är lika så bra att det är människor som kan antas ha något slags kompetens och expertis som sköter ruljansen, snarare än politikerna.
När den värsta oredan har lagt sig måste vi prata igenom det här. Staten skall sköta sina kärnuppgifter på ett kompetent och kostnadseffektivt sätt. Trams, ideologiproduktion och stöd till icke samhällsnödvändig verksamhet måste lyftas bort. Staten skall uppfylla sin del av det så kallade samhällskontraktet – annars har den inget existensberättigande.
Jag tror att de flesta människor vill ha en stat som på ett trovärdigt sätt sköter sådant som är viktigt – och i övrigt lämnar medborgarna och deras skattepengar ifred.
/ HAX
