Att diskutera frihetens idéer erbjuder en del pedagogiska utmaningar – inte minst eftersom själva konceptet tycks vara så obekant för den moderna svenska människan.
Frihet kan kanske sägas vara en politisk idé – men samtidigt inte. Snarare är den apolitisk.
Alla riksdagens partier slåss om makten för att kunna driva igenom just sina idéer om hur samhället skall organiseras och fungera. Inte sällan hägrar någon fjärran utopi – i vilken människan förmodas vara lycklig eller på höjden av sin utveckling. Alla skall med, om så med tvång.
Utopier brukar sluta med ofrihet, förtryck, våld, lidande, misshushållning, övervakning och kontroll.
Friheten i sin renaste form säger nej till politisk styrning. Inte bara för att människor måste få göra sina egna val, efter eget huvud. Den avvisar också den politiska makten på grund av att den med tvång försöker omforma människor och göra dem till verktyg för sina egna syften och önskningar.
Samhället är en evolutionär process. Frivilligt samarbete och spontan ordning skapar inte bara stabil och erfarenhetsbaserad utveckling. Det erbjuder även individen frihet att välja mellan en mångfald av alternativ.
I ett fritt samhälle styr människorna och deras behov utvecklingen – vilket är raka motsatsen till central ordergivning om att allt skall vara på ett visst sätt.
Det fria samhället har inget slutmål – utan drivs av ständig utveckling, nyfikenhet och kreativitet.
Det innebär att det inte finns någon dogm om att folket skall underordnas någon speciell politisk ordning. Vilket dock inte hindrar att människor frivilligt kan sluta sig samman i system för ekonomisk grundtrygghet, i organisationer, trossällskap eller veganska kollektiv i ödemarken – så länge de inte skadar eller tvingar någon annan.
Självorganisation och spontant framväxande strukturer är byggstenar i ett stabilt och fungerande civilsamhälle. Därför är friheten till sin natur även en social kraft. Frihet manar till frivilligt samarbete istället för underkastelse.
I och med att många olika vägar kan prövas i ett frihetligt samhälle – så kommer det att utvecklas snabbare och bättre än den politiserade staten där allt förväntas vara likadant, överallt, alltid. På så sätt skapar frihet inte bara välstånd, utan även ett bättre liv för vanligt folk – som får och kan göra sina egna livsval.
I praktiken kommer även ett frihetligt samhälle att ha ett antal centrala samhällsgemensamma funktioner (t.ex. försvar, polis, rättsväsende och grundläggande institutioner) som rimligen finansieras genom ett skatteuttag – i syfte att skydda medborgarnas naturliga rättigheter (liv, säkerhet och egendom) mot andra.
Man kan till och med leka med tanken på en stat som är något mer omfattande i det att den även ägnar sig åt vissa andra saker som kan bidra till samhällets smidiga funktion. Men inte mer än vad som är nödvändigt. Och som i övrigt lämnar vanligt, hederligt folk ifred. Vilket i sig vore ett dramatiskt paradigmskifte jämfört med hur det är idag.
Men man måste i sammanhanget alltid komma ihåg att skatt är pengar staten tilltvingar sig från individen – och att pengarna därför måste användas klokt och med största försiktighet.
I grunden är politiken en parasitär verksamhet, som lever på folkets skattepengar och som i vid mening skapar betydligt fler problem än den löser. Därför bör staten vara så liten som möjligt.
Vi behöver inte politikens pekpinnar, arroganta förmynderi, regelraseri, morallagstiftning, centralstyrning, kommandoekonomi, micro management, poserande eller ideologiproduktion.
Det räcker med ett grundläggande regelverk och att offentlig samhällelig kärnverksamhet sköts på ett kompetent och kostnadseffektivt sätt. Allt annat löser sig av sig självt.
/ HAX
