Kulturen gör uppror mot kulturministern, som till råga på allt är miljöpartist. En av de goda. Som i tider som dessa kanske inte kan göra mycket annat än att låta kulturlivet dö. Pengarna behövs för viktigare saker.
Det är synd på riktigt om alla kreatörer, artister och konstnärer som vanligtvis kan försörja sig på sina egna meriter. Det gäller även en hel kringindustri – som lever på att tillhandahålla upplevelser folk vill ha och är beredda att betala för. Och så pang, rakt in i väggen.
Sedan har vi de andra. De som mest lever på skattefinansierade gig. De lider inte bara av att deras arrangemang ställs in. De ser snålare tider närma sig. Det kan komma att bli trångt kring grytorna.
Vi talar här om ett helt kulturfrälse som förlänats tillåtelse att kreera med andra människors pengar. Skattepengar – uttaxerade av folket, under tvång.
Jag är inte alls emot att folk får kreera. Men inte på skattebetalarnas bekostnad. Det får räcka med att vi finansierar nationalscenerna och de statliga muséerna. Även om det också är principiellt fel.
Hur som helst – nu har utvecklingen nått den punkt där Miljöpartiet förmodligen sviker kultureliten. Vilket sänder chockvågor vidare till medieeliten, yrkestyckarna och allehanda NGO:er och verksamheter som är beroende av staten för sin existens.
Detta är Miljöpartiets maktbas i synnerhet och den politiska vänsterns i allmänhet. Vad händer om penga-kranen vrids åt?
Sådant är existentiella frågor för de rödgrönas stödtrupper. De kan komma att tvingas arbeta istället för att skriva folket på näsan vad vi förväntas tycka och tänka.
Det är således en symbolfråga huruvida kulturministern skall falla till föga för Gardell & Co och trycka in ett okänt antal miljarder i kulturen. Finansministern lär inte vara pigg på tanken.
Den den skattefinansierade klassen har insett att statens kaka kanske inte är så säker som den hade hoppats. När väl den tanken är tänkt finns det ingen återvändo. Då har tvivlets frö slagit rot. Och många tvingas fundera igenom vad de egentligen sysslar med. Vilket säkert är nyttigt.
Politiska maktstrukturer förändras måhända bara med hastigheten hos kontinentalplattor, men de förändras likväl. Till sist blir det något slags paradigmskifte. Möjligen kommer corona-krisen att påskynda händelseutvecklingen.
Ur det perspektivet är det av intresse att kulturen nu är förbannad på den rödgröna regeringen. Det är en spricka i fasaden.
/ HAX
