Protesterna mot corona-reglerna i Tyskland tycks regelmässigt avfärdas i svensk media som ett högerextremt fenomen. Vilket ju är praktiskt. För då kan man ignorera dem. Eller?
Det stämmer förvisso att många av demonstranterna befinner sig på högerflygeln. Vid sidan av AfD utmärker sig särskilt riksborgarna, som inte erkänner förbundsrepubliken. De anklagar staten för att inte respektera folkets rättigheter, vilket ju är en originell tanke för att komma från auktoritära kretsar. Och så den symboliska stormningen av riksdagshusets trappa med tillhörande stort hallå. Man kan knappast klaga på dramaturgin.
Så visst bullrade den så kallade extremhögern.
Men långt ifrån alla kommer från den sidan. Till exempel har vänsteranarkister medverkat. Förra gången som demonstranter. Och nu senast genom att försöka ge sig på sina forna meddemonstranter. Så konfliktlinjerna är allt annat än kristallklara.
Många av demonstranterna är till synes vanligt folk. Och det är här jag tycker att det blir intressant.
På tv-nyheterna intervjuades ett par stadiga skolfröknar – som krävde att maskplikten i skolorna måste bort. Någon annan menade att de negativa effekterna på ekonomin vida överstiger vad detta lågintensiva undantagstillstånd kan rättfärdiga. Vilket nog får ses som ämnen för en seriös diskussion.
Sedan skall vi komma ihåg att vi talar om ett land som under de senaste hundra åren levt under såväl nazistiskt som kommunistiskt förtryck. Här slår man vakt om sina fri- och rättigheter. Här lär sig barnen redan i skolan att tänka kritiskt och att inte blint lyda överheten. Här ligger det i det kollektiva medvetandet att vi faktiskt kan förlora vår frihet och våra rättigheter.
Sådant tycker jag att man skall ta notis om innan man smetar ner och avfärdar demonstrationerna för att vara extremhöger-jippon. Annars riskerar man att få en ofullständig bild av vad som sker.
Min känsla är att det finns något större i det hela. Och på samma sätt som när det gäller BLM-oroligheterna kan man kanske inte förvänta sig att allt skall vara logiskt och rationellt. Folk verkar rent allmänt frustrerade.
Det finns åtskilliga exempel på regeringar runt om i världen som förlorat val trots att de gjort ett relativt sett bra jobb. Men de har fått gå eftersom folk i någon mening tröttnat på dem. Det var helt enkelt tid att röra om i grytan.
Det är lite den känslan jag får när jag ser corona-demonstrationerna i Berlin. Här pågår något slags gruppdynamiska processer med sin egen logik, helt vid sidan av den traditionella politiken.
Om detta är bra eller dåligt, en trend eller en tillfällig opinionsyttring – det återstår att se. Men corona-protesterna är intressanta i sig, på flera plan. Vilket man missar om man avfärdar det som sker med förenklade bortförklaringar och epitet.
/ HAX
