Att vara snäll och empatisk är goda karaktärsdrag. Men för den sakens skull behöver man inte vara enfaldig, godtrogen och omdömeslös.
Svensk kriminalpolitik har i allt väsentligt formats av människor som ser även förövare som offer. Vilket är ett ädelt förhållningssätt, kanske främst ämnat att få den som uttalar tesen att känna sig god och präktig.
Men att bara vara snäll stoppar inga brottslingar. Tvärtom leder missriktad välvilja och naivitet till ökad och grövre kriminalitet.
Till sist når man en punkt där man måste ta i mer än vad som är önskvärt i en demokratisk rättsstat, för att få bukt med buset. På så sätt leder överdriven snällhet och flathet till att rättsstaten sätts på undantag, att de medborgerliga fri- och rättigheterna undergrävs och att vi får en övervakningsstat.
Även om Damberg & Johansson nu kanske har insett socialdemokratins historiska misstag – och även om de nu gör allt för att framstå som tuffa och hårda mot buset – så vilar ansvaret huvudsakligen hos dem och deras parti.
Man kan vidga perspektivet. I sin iver att hitta grupper att tycka synd om håller vänstern på att ödelägga årtusenden av västerländsk civilisationsutveckling, ta avstånd från upplysningen, förneka vetenskapen, skapa polarisering och nullifiera grundläggande fri- och rättigheter. Toppat med våld, kravaller och arrogans mot oliktänkande.
Men vänstern anser sig behöva offer för att kunna fungera. Då duger det naturligtvis inte att kritisera sådant som man själv har ansvar för. Istället konstruerar man nya konfrontationslinjer – ofta helt i onödan och utan underliggande verkliga problem.
Resultatet blir en nybrutal vänster som hävdar sig ha monopol på sanningen och som – i namn av sin egen självgodhet – anser sig ha rätt att mobba, terrorisera och deplattformera sina motståndare. För oss som är gamla nog att ha besökt det forna, kommunistiska Östeuropa känns takterna igen. Det är DDR-fasoner.
Häri ligger dessutom en fullständig ignorans vad gäller dynamiska effekter, oförutsedda och oönskade konsekvenser. I något slags utslag av storhetsvansinne anser sig vänstern inte behöva ta hänsyn till verkligheten och verkliga förhållanden. Vilket ofta slutar illa.
Men vänstern är övertygad om att den själv är god och att alla andra är onda. Vilket är brösttoner från en politisk inriktning vars grundläggande ideologi varken respekterar människans rätt till liv eller säkerhet, än mindre egendom. En ideologi som bygger på tvång och våld – och som har hundratals miljoner människoliv på sitt samvete.
Det är inte bara intressant att se hur en sådan politisk strömning upplever sig själv som god – utan hur den även drar med sig massor av godtrogna människor som kanske bara vill vara snälla och solidariska. De nyttiga idioterna, för att använda kommunistisk terminologi.
Sammantaget blir bilden sorglig, absurd och förnuftsvidrig.
Här gäller det att kontrollera sina premisser. Antingen försvarar man konsekvent människans rätt till liv, säkerhet och egendom – eller så gör man det inte. Där går den verkliga rågången mellan gott och ont. Däri ligger skillnaden mellan frihet och förtryck.
/ HAX
