Samhällsdebatten tycks ha blivit stökigare och allt mer polariserad. Låt oss kika på några möjliga förklaringar till varför det blivit så.
En vanlig förklaring är internet och sociala media. Det stämmer visserligen att fler vanliga människor fått möjlighet att uttrycka sig inför fler. Vilket innebär att fler åsikter blir synliga. Och om fler åsikter syns, då kommer även fler motargument att luftas.
Vi har alltså fått mer samhällsdebatt. Vilket i sig är en bra sak, även om det ibland blir fyrkantigt, bröligt och förenklat.
I sammanhanget skall man komma ihåg att internet även ger oss tillgång till mer fakta och kunskap och därmed även en bättre debatt. Men att vanligt folk lägger sig i uppskattas inte alltid av politiker och media.
Just traditionell media kan vara en av de starkaste krafterna som driver polariseringen. För att sälja lösnummer och dra klick behöver media konfrontation, moralpanik, skandaler, syndabockar och sensationer.
I och med att media flyttade över till internet förkortades även nyhetscykeln från ett dygn till några få timmar. Vilket innebär att nyhetstempot har ökat dramatiskt.
Om folk dessutom har anledning att tro att media förtiger och friserar information, då blir stämningen än mer infekterad.
Men allt har inte med internet att göra. Vi lever i ett allt mer politiserat samhälle. I takt med att politiken utökar sin makt över allt fler områden av mänsklig verksamhet, så får den också större praktiska och vardagliga konsekvenser för fler. Vilket gör att politiken blir allt mer påträngande, speciellt för den som inte delar rådande makthavares idéer.
Ju mer politiserat ett samhälle blir, ju högre blir insatserna och ju mer polariserad blir opinionen. Speciellt så när politikerna inte sköter sitt jobb, utan låter samhällelig kärnverksamhet förfalla.
Den som förr kunde leva sitt liv utan att behöva brys sig speciellt mycket om politik – den är idag påverkad och beroende av det politiska spelet i betydligt större utsträckning. Vilket i sin tur leder till att fler känner att de måste uttrycka sina avvikande åsikter.
Ytterligare en faktor är vänsterns politiska utveckling. Den har visserligen aldrig respekterat människors rätt till liv, säkerhet och egendom. Men nu toppas detta med identitetspolitik vars konsekvens blir att olika grupper av människor ställs mot varandra, som regel helt i onödan.
Vänstern har även en egen och mycket praktisk tolkning av postmodernismen. När öststatskommunismen föll och vänsterns ideologiska grund visade sig omöjlig att omsätta i praktiken – då blev det praktiskt att hävda att det inte finns några sanningar, att allt är relativt och att fakta inte spelar någon roll.
Därmed skapas ett kommunikativt sammanbrott, där all form av saklig och konstruktiv debatt blir omöjlig. Vilket i sin tur föder våld, bråk, kravaller, stigmatisering av oliktänkande och angrepp på det fria ordet.
Kanske kan ingen enskild faktor ensam förklara polariseringen – men sammantaget blir det närmast en perfekt storm.
/ HAX
