Innan man diskuterar hur inkomster beskattas kan det vara på sin plats att se hur de uppkommer. I denna text handlar det om inkomster som förvärvats på ett ärligt sätt, i frivillig interaktion mellan samtyckande parter.
Detta är värt att notera – då det innebär att de pengar som arbetats ihop utan tvivel är den enskildes egendom.
I Sverige har vi en progressiv skatteskala. Det vill säga att ju mer du tjänar, ju större procentuell andel av din inkomst tvingas du betala i skatt.
Tanken är att man vill omfördela pengar från hög- till låginkomsttagare. Med vilken rätt man (med stöd av statens våldsmonopol) kan tvinga icke samtyckande medborgare att lämna ifrån sig sin ärligt förtjänade egendom framgår inte. Men avund är ett effektivt politiskt verktyg.
Enkelt uttryckt straffas du om du är ambitiös och jobbar hårt.
Ett rimligare system är platt skatt. Det innebär att istället för att öka är den procentuella skattesatsen lika för alla.
Den som har stora inkomster kommer även i denna modell att betala mer i absoluta tal än den som har små. Men den som jobbar hårt, startar företag, skapar jobb och bidrar till tillväxten straffas inte med en högre procentuell skattesats.
Platt skatt har flera andra fördelar. Dels gör den skattesystemet mer begripligt (om den tillämpas konsekvent). Dels sänder den signalen att staten tvingas anpassa sina utgifter till inkomsterna (som dessutom blir rimligt förutsägbara) snarare än tvärtom. Och så straffar den som sagt inte hårt arbete dubbelt.
Man skulle även kunna argumentera för att samma procentuella skattesats för alla är en förlängning av principen om allas lika rättigheter och skyldigheter (inför staten) för alla.
Men man kan ta resonemanget ett steg till – »rak skatt«. Det vill säga en i kronor och ören lika stor skatt för alla. Som en medlemsavgift, ungefär.
Alla har lika rätt till skydd för liv, säkerhet och egendom. (I den mån polisen alls fungerar.) Den offentligt finansierade sjukvården behandlar alla lika. Vägarna finns där för såväl rik som fattig. Och så vidare.
Så det mest rättvisa systemet borde vara ett där alla betalar lika mycket i skatt, i absoluta tal. Rättvist genom att alla betalar lika mycket – och får lika mycket tillbaka.
Vilket naturligtvis inte går hem hos alla som vill eller tror sig kunna leva på andras bekostnad. Så förmodligen är det en politisk omöjlighet.
Men platt skatt borde vara möjlig. Den ger alla tydligt besked om hur stor del av sin inkomst de får behålla. Och den sänder en signal om hur stor makt staten har i förhållande till den enskilde medborgaren.
/ HAX
