I USA förs det debatt om Barack Obamas sätt att försöka tysta läcker i administrationen. Det visar sig att presidentens kansli har kartlagt telefontrafik till journalister på nyhetsbyrån AP. Försvarsministern har i sak medgett att man söker tysta läckor och på det sätt det skett.
En förutsättning för en fri press är självklart att den inte kartläggs.
Historiskt har USA varit de stora journalistiska avslöjandenas land. Watergate var ett sådant. Journalister har relativt fritt kunnat bedriva sitt arbete. Visst, har möjligheterna från delstat ill delstat varierat.
På den federala nivån inför president Obama en ny dimension. Presidentens mål är att alla läckor ska tätas. Detta innebär också att administrationen ska lägga betydande resurser på att minska pressfriheten i USA.
I ljuset av detta står det allt klarare är att det också pågår en maktkamp inom administrationen. Ett perspektiv är mellan state departement och CIA. Ett annat är mellan departement och administrationen. En annan viktig frågeställning rör syftena. Hur mycket är det lämpligt att press och allmänhet får veta i säkerhetspolitiska och underrättelsefrågor? Här verkar presidentens stab vilja minska öppenheten, länk.
Tendenserna i Obama administrationen har under längre tid varit oroande. Tyvärr är det vi ser en baksida av den allt mer vidgade staten. Nästa steg är att i nationens intresse minska transparensen. Med andra ord minska demokratin. Detta motiveras med nationens säkerhet. Vad som framkommit är inte att liv stått på spel. I stället är det en fråga om att det kraftigt utbyggda och i många avseende ineffektiva underrättelsestrukturerna inte ska granskas. De skapades av president Bush och har närmast ömt omhuldats av president Obama.
Under en andra presidentperiod visar sig ofta en presidents rätta ansikte. Nu är det viktigt att journalister i Europa och Sverige i synnerhet avsluta sin smekmånad och på ett mera objektivt sätt granskar en president som i tal är tilltalande och i handling är allt mindre tilltalande.
