Det är öppet mål att göra sig lustig över att det i MP-språkröret Isabella Lövins garage står en vräkig pickup som (enligt MP:s sätt att se saken) är en miljöbov av episka proportioner. En sådan bil som vanligt folk, enligt partilinjen, varken borde få äga eller köra.
Att peka på de styrandes dubbelmoral är ett utmärkt sätt att ta enkla men hederliga pedagogiska poäng. Speciellt när det är andra språkröret i rad som blir påkommet med fingrarna i bränsletanken.
Men den här historien har något mer att berätta. Detta handlar inte bara om hur en arrogant överhet inte lever som den lär. Det som fascinerar mig är nämnda överhets totalt bristande insikt om att detta är ett problem.
Det är lite som champagne-bjudningen mot hemlöshet som vi råkade bevittna i Europaparlamentet. Kallt bubbel och delikata snittar, serverade av kypare i vit mundering, i en för tillfället uppbyggd miljö av bronsstatyer av hemlösa i skala 1:1, insvept i en air av dyr parfym och fint rakvatten. Det var inte ens en välgörenhetstillställning, eftersom fundraising inte får förekomma i parlamentets lokaler. Det var helt enkelt ett tillfälle för de smorda att inta en posé av godhet, under trevliga former, på skattebetalarnas bekostnad. Säkert med de bästa av intentioner.
Men det var inte det skruvade i arrangemanget som sådant som satte djupast avtryck. Istället var det de medverkandes totala brist på förståelse för att någon över huvud taget kunde uppfatta något av detta som stötande, märkligt eller absurt.
I Europaparlamentet har jag även bevittnat t.ex. cocktailparties mot jordbävningar och en lyxig trerätterslunch med vin för att diskutera problemet med att EU-medborgarna är så äckligt feta. (Betald med nämnda feta skattebetalares pengar.) Och något år efter bubblet mot hemlöshet var ledamoten Anna Hedh (S) på väg att inviga en utställning om fördelarna med alkolås på bilar – med en cocktailmottagning vid 17-tiden. (Fast just den bjudspriten fick ställas in i sista stund, efter att svenska media på något mystiskt sätt fått nys om saken.)
Det som slår mig är att överheten inte förstår; att den tar för givet att den står över allt och alla; att den så fullständigt saknar markkontakt och omdöme.
De här människorna odlar uppenbarligen en självbild som säger att de är speciella, förmer än vanligt folk.
Vilket kan ha att göra med att de har givits makt. Makt att styra och ställa. Makt över andra. Sådant gör konstiga och dåliga saker med människor.
En annan teori är att politik drar till sig uppblåsta psykopater med vassa armbågar. Sådana egenskaper tycks ju närmast vara en förutsättning för att placera sig på valbar plats på en riksdagslista nu för tiden.
Vissa saker i vårt samhälle måste förmodligen hanteras gemensamt. För att sköta detta väljer folket representanter till de demokratiska församlingarna. Tanken bör vara att dessa representanter skall vara klokt folk med gott omdöme, ansvarskänsla och ödmjukhet inför sitt uppdrag. Att de ser till att sådant som måste fungera verkligen fungerar och att de inte tar sig mer makt på folkets bekostnad än vad som verkligen är nödvändigt.
Men det är ju inte riktigt där vi är idag. Dagens politiker har ingen skam i kroppen, de har bara sina egna maktambitioner framför ögonen och de saknar den kompetens som krävs för att utöva den makt de så girigt har samlat på sig.
Det börjar helt klart bli dags för räfst och rättarting. Och för folket att välja andra, bättre representanter.
/ HAX
