Svenska medias allmänna vänstervridning och dess svassande för överheten är ett känt problem. Vi har också blivit varse att internet inte längre är ett torg öppet för alla att uttrycka vad de vill.
Så vart går utvecklingen? Det finns mörka moln.
Vad gäller etablerad media ser man allt oftare hur makten försöker knuffa journalisterna i en viss riktning. Ibland i det fördolda. Ibland inför öppen ridå. Som i FN:s dokument »Global compact for safe, orderly and regular migration«.
Detta allt mer omtalade dokument, som är tänkt att undertecknas av vår övergångsregering den 10 december, innehåller bland annat skrivningar om att medias rapportering av migrationsfrågorna skall övervakas och utvärderas av staten. Man vill även etablera något slags ny publicistisk standard på området.
Själva tanken att staten skall styra media i publicistiska och etiska frågor är direkt frånstötande. Det står i konflikt med det öppna, demokratiska samhällets grundprinciper. Att sådana tankar drivs i en FN-resolution bör få larmklockorna att gå igång, på flera plan.
Detta har till och med fått Svenska Journalistförbundet att yrvaket undra vad det är fråga om. Vilket i sig är ironiskt, då ansvaret för att hålla allmänheten informerad om sådant här som är på gång ligger hos den svenska journalistkåren. Vilken knappt sagt ett pip, mer än att ett antal förment otäcka länder bestämt sig för att inte skriva på. Information i sak, om vad som är kontroversiellt får man istället söka i alternativmedia. Vilket inte heller är bra, eftersom sådana inte sällan övertolkar, missförstår och hårddrar.
Vilket för mig över till det fria ordet på internet. I Frankrike förbjuder man »falska nyheter« och driver på för att EU skall göra samma sak. Tyska Netzwerkdurchsetzungsgesetz (Netzdg) som var tänkt att hindra terrorinnehåll och »hat« på nätet har visat sig bli ett verkligt problem vad gäller yttrandefriheten. Och allt fler frågar sig om Facebook och Google möjligen ägnar sig åt politisk aktivism.
I EU är man på väg att anta ett nytt direktiv om upphovsrätt. Dess artikel 11 stadgar att länkar till nyhetsartiklar som folk lägger upp på olika plattformar skall beläggas med en avgift till mediehusen. Gammelmedia vill alltså ha betalt för att andra skall länka till dem. Vilket i sig är helt obegripligt. Hur som helst kommer resultatet att bli mindre av gammelmedia och fler länkar till alternativmedia i folks flöden. Vilket borde vara en oönskad konsekvens för EU:s beslutsfattare.
I direktivets artikel 13 föreslås att allt som folk laddar upp på plattformar (Twitter, Facebook, Youtube, Instagram, Linkedin…) skall kontrolleras och analyseras så att det inte innehåller något upphovsrättsskyddat material. Detta gäller såväl ljud som video, bilder och text. Övervakning av allt, syftande till censur. I de privata nätplattformarnas händer och användarvillkor. Utan någon som helst rättssäkerhet för användarna. Och utan att någon ens riktigt förstår hur det skall gå till.
Här vill jag påpeka att hela idén med ett fritt och öppet internet var att människor skulle kunna publicera och uttrycka sig fritt – utan föregående kontroll och godkännande. Utan grindvakter. Det känns allt mer som en svunnen tid.
Och ur ett upphovsrättsligt perspektiv? Jo, om någon publicerar något som någon annan anser kränker hennes upphovsrätt – då får hon ta frågan till domstol. Som alla andra. När ett eventuellt brott har skett, inte innan. Det finns ett mycket starkt case för att olagliga publiceringar medför rättsligt ansvar i efterhand – och att vi inte skall ha förhandscensur.
Här står plötsligt hela den demokratiska rättsstatens grundläggande principer på spel. Allt orkestrerat av Big Media och Big Entertainment. Mickey Mouse killed democracy!
/ HAX