Är detta den berömda systemkollapsen? Knappast. Det vi ser är snarare ett politiskt nervsammanbrott. Vilket många medborgare inte bryr sig om. De har tröttnat. I resten av samhället kan livet glatt gå vidare. I bästa fall.
Det är ju tur att Sverige inte har några bindgalna demagoger som kan ta tillfället i akt och gripa makten. Det finns inte ens någon militär, så även risken för en statskupp bör vara minimal.
På sätt och vis är det rätt vackert. Just nu är allt en enda soppa. Men det får – det skall – det måste – redas ut med demokratiska medel. Fredligt. Enligt regelboken. (Även konflikträdda kulturer har sina goda sidor.)
Nu fläckas dock bilden av värdig demokrati, av dess aktörer. De har lyckats sätta ihop något slags fånig fars. Fasaden börjar få sprickor. Det sänker sig ett löjets skimmer över politiken. Makthavarna framstår som om de inte vet vad de sysslar med. (Dock finns ett visst underhållningsvärde.)
När detta skrivs börjar det tydligen gå upp för folk att en S-regering som delvis skall bedriva borgerlig politik faktiskt är en väldigt konstig idé; att JÖK:en innehåller rakt motstridiga förslag och färdriktningar; att uppgörelsen får praktiska och ekonomiska konsekvenser. Och att sossarna får behålla precis all makt.
Sedan var det det där med Vänsterpartiet. Som av oklara skäl förväntades rösta för en uppgörelse som skulle placera dem själva i frysboxen, tillsammans med SD. Vilket naturligtvis inte var lika klappat och klart som de fyra musketörerna hade hoppats. Allt Sjöstedt behövde göra var att visa lite kommunistisk attityd, så kom bollen i spel igen.
Nu är det tänkt att Löfven och Sjöstedt skall snacka ihop sig. I enskildhet. Sedan förväntas V rösta ja – till en politisk uppgörelse som i delar innehåller sådant… som ansågs vara ett grundskott mot hela den svenska modellen… av dem själva, så sent som i förra valrörelsen. Vilken skojig idé. Räkna med att V kommer att vilja ha – och att få – bra betalt av sossarna.
Plötsligt fick på så sätt de gamla kommunisterna stort inflytande över politiken. C, L, S och MP har gjort sig helt beroende av V. Helt. Vilket är precis vad som inte skulle få ske. Det är inte ett dugg bättre att vara beroende av V än av SD.
Det finns således gott om tecken som tyder på att även detta försök att skapa ett regeringsunderlag håller på att kapsejsa. Allt är så oproffsigt och fumligt hanterat att man saknar ord.
Men även om detta äventyr kan fortsätta ett tag till, så har i vart fall Stefan Löfven fått ut något av bestående värde: Han har dödat Alliansen, genom att utnyttja mittenpartiernas tendens till självskadebeteende.
Nu ser vi fram emot en, förmodligen två statsministervoteringar. Sedan får folket få gå till valurnorna igen. Vilket i stort inte kommer att göra saken bättre. SD kommer att fortsätta blockera både borgare och socialister. Men ett extraval kan kanske ändå skaka om spelplanen. Även om det är en chansning, på så många sätt.
Vad som helst tycks kunna hända. Även dåliga saker, speciellt om det här fortsätter att dra ut på tiden. Det skulle förvåna om ingen är i färd med att skära pipor i vassen. Och rent allmänt börjar det bli lite turbulent i vår omvärld. Därför känns det som om det börjar bli dags för landet att ta sig ur den här farsen nu.
Politiker, skärp er! Ni har ytterst ansvar för sådant som svenska folkets säkerhet. Hur bekväma tror ni att vi är med det, nu när ni irrar planlöst? Ni förväntas förvalta våra skattemedel på ett klokt och kostnadseffektivt sätt – men ni bryr er bara om makt. Polis, militär, sjukvård och sådant som folk faktiskt upplever att de betalar för, det vansköter ni. Det ser illa ut.
När sådant blir långvarigt sätts även andra krafter i rörelse. Historien är full av exempel. De flesta dåliga, några bra. Själv får jag lite samma känsla som tiden innan Berlinmurens fall. Något är i rörelse. Oklart vad.
/ HAX