Frankrike har börjat fasa över sin elproduktion från kärnkraft till förnybar elproduktion. Resultatet har blivit ökade utsläpp av så kallade växthusgaser. För när solen går i moln eller vinden inte blåser måste man ändå ha elektricitet, vilket kräver back-up som drivs med fossila bränslen.
Detta tycks vara en trend i västvärlden. I sin iver över att genomföra symbolhandlingar som förefaller vara progressiva binder man ris åt egen rygg. Man gör hellre saker som är klimatpolitiskt »korrekta« än sådant som verkligen är effektivt för att minska beroendet av fossila bränslen. Vilket är märkligt, om man verkligen tycker att det senare är viktigt.
Samtidigt som man – i vissa avseenden – åberopar FN:s klimatpanel som en högsta auktoritet, så struntar man – i andra avseenden – fullständigt i vad IPCC säger. Som att världen behöver en kraftfull satsning på kärnkraft om man vill minska »klimatutsläppen«.
Övergången till förnybar elproduktion innebär dessutom osäker energitillgång och högre kostnader för industrin. Och för konsumenter i många europeiska länder rusar elräkningarna i höjden. Helt i onödan.
Och än värre blir det nu är alla förväntas åka snabbtåg, köpa elbil eller rentav flyga med elektriska flygplan. Någonstans ifrån måste elen komma, speciellt när vi på detta sätt ökar vår elanvändning och vårt elberoende.
Vad vi ser är politiska ledare som beter sig fullständigt vettlöst, ur flera perspektiv. De driver en hetsjakt mot traditionell bilism, flygresor och jordbruk – i klimatets namn. Samtidigt driver de elproduktionen i rakt motsatt riktning – fast bakom en kuliss av vindsnurror och solcellsparker som skapar en illusion av rättfärdighet. Detta saknar all logik, är ohederligt och ologiskt.
Modern kärnkraft kan ge oss all den elektricitet vi behöver under överskådlig tid. Den kan omvandla avfallet från äldre reaktorer från ett 100.000-årigt problem till drivmedel för den nya generationens kärnkraftverk. Och det avfall som ändå behöver tas omhand behöver inte hanteras mer än en mansålder, istället för tusentals. Dessutom är den senaste generationen kärnkraft oerhört säker.
För svensk del finns inte mycket att hoppas på så länge Miljöpartiet ingår i regeringen och Centerpartiet är en del av dess parlamentariska stöd. Detta trots att det egentligen finns en kärnkraftsvänlig majoritet i riksdagen. Det politiska spelet har satts framför en säker och långsiktig energiförsörjning. Bara denna fråga i sig vore värd omaket med ett nyval.
Men istället läggs energipolitiken till raden av misslyckanden som lag och ordning, infrastruktur, försvar, sjukvårdsköer och en havererad integrationspolitik. Att svenska folket finner sig i detta är en gåta.
/ HAX
