Man kan kanske inte skylla allt som är fel på våra politiker. Men mycket. Många problem i vårt samhälle är resultatet av politiskt storhetsvansinne, klåfingrighet, inkompetens, missriktad välvilja, dogmatism, arrogans, politisk korruption och maktambitioner.
Politiker är inte människor med något slags överlägsen moral, karaktär eller förmåga. De är som alla andra, med samma fel och brister som andra människor. Vad som skiljer dem från vanligt folk är att de tagit på sig den övermänskliga uppgiften att styra och ställa över allt och alla.
För många svenskar är detta inget konstigt, eftersom de inte känner till något annat. Men politisk styrning är inget normaltillstånd.
Det normala är att ett samhälle utvecklas organiskt, utifrån erfarenhet och vad som fungerar bäst. Genom frivilligt samarbete och spontan utveckling. Ur människors behov, på en fri marknad som kan möta dessa behov helt utan centralstyrning eller ordergivning. Det är så stabila och fungerande samhällen växer fram. Genom en evolutionär process som inte har något bestämt slutmål.
Men Sverige är inget normalt land. Vi styrs av människor som vill påtvinga alla andra sina fixa idéer. Även när dessa idéer inte stämmer överens med verkligheten, fakta, den mänskliga naturen, ekonomins lagar eller enkel logik. Våra makthavare är lite av politikens motsvarighet till religionens kreationister. För dem är kartan viktigare än verkligheten.
Våra politiker är egentligen bara bra på en sak – det politiska spelet. Detta spel har som främsta syfte att skapa ett slags mystik kring politiken – som gör det svårare för vanligt folk att följa eller delta i den demokratiska processen. Det skapas ett slags politisk liturgi vars syfte är att skapa illusionen av att överheten har ett existensberättigande.
Samtidigt börjar allt fler människor tvivla på det senare. När politiken till synes främst går ut på att öka elitens makt måste vi fråga oss om överheten har landets och folkets bästa för ögonen – eller bara sitt eget bästa. När den politiska klass som ständigt lägger allt mer makt under sig samtidigt visar sig inkompetent vad gäller att axla detta ansvar – då frågar sig allt fler vad som är meningen med föreningen.
Den härskande politiska klassen lever farligt. Den måste upprätthålla en bild av att den har kontroll, trots att den bevisligen missköter sin uppgift. Den måste framställa sig själv som att den vill alla väl, när dess verkliga syfte är att stärka sin egen makt och att berika sig själv och sina vänner. Den måste göra folket beroende av sin förmenta välvilja. Och den är inte road av att folk påpekar att kejsaren är naken.
Sverige skulle behöva ett politiskt och maktstruktuellt systemskifte. Men det känns osannolikt – helt enkelt eftersom folk i allmänhet inte känner till alternativet. Och förmodligen eftersom många hellre lever med något som är dåligt men som de känner till – än något okänt även om det möjligen är bättre.
/ HAX
