Jag noterar att Sverige tänker ge åtta miljarder kronor till »FN:s gröna internationella klimatfond« – GCF – under en fyraårsperiod. Denna fond har, som så mycket av FN:s verksamhet, lidit av en del inre problem under senare år. Men hur pengarna används tycks vara mindre viktigt än att odla den svenska självbilden av att vara en moralisk stormakt.
Samtidigt noterar jag att kommunerna får ungefär hälften så mycket pengar som de anser sig behöva – nu när de får plocka upp slutnotan för flyktinginvandringen. Till de särskilt utsatta kommunerna har en halv miljard kronor extra öronmärkts.
Jag tror visserligen inte att alla problem kan avhjälpas genom att kasta pengar på dem. Och jag är inte säker på att kommunerna alltid använder sina resurser på bästa sätt. Men ett årligt tillskott på två miljarder under fyra skulle säkert hjälpa dem genom en besvärlig situation.
Vad jag kan se finns de åtta klimatmiljarderna inte i Januariöverenskommelsens 72-punktsprogram. Men det är ju stora pengar – så man börjar undra vem som har bestämt att det skall vara så här. Greta? Regeringens pressmeddelande ger ingen ledning. De media som rapporterat om tillskottet tycks inte heller ha reflekterat över saken.
Det börjar bli dags att följa pengaspåret – för att till exempel se om anslaget döljs i statsbudgeten och om riksdagen i så fall kan göra något åt saken. Detta borde – under rådande omständigheter – vara upplagt för att bli en stridsfråga.
Detta skulle rentav kunna bli ett stort mediaspaktakel, med tanke på att GCF:s verksamhet påstås dras med problem. Det är som upplagt för grävande journalister – och medborgarjournalister – att ta reda på vart vi egentligen skickar våra pengar och hur de används.
Man kan undra hur sossarna kan motivera för sig själva att sända så groteskt mycket pengar till en politiskt trendig FN-styrd biståndsbyråkrati – samtidigt som kommunerna skriker efter hjälp. Kanske går det inte. Kanske handlar det mer om att behålla makten. Så kanske är allt Miljöpartiets fel, i vanlig ordning.
Bistånd är allt för ofta en överföring av pengar från fattiga människor i rika länder till rika människor i fattiga länder. Och jag är inte säker på att klimatbistånd fungerar så mycket bättre. Speciellt inte i FN-byråkratins händer. Skattebetalarna borde i vart fall kräva att få se vilka resultat GCF har uppnått innan vi skickar över pengar som annars kan användas bättre – i kommunerna och för att stärka upp polisen, försvaret, sjukvården, skolan eller integrationen. Det saknas ju inte så kallade utmaningar.
/ HAX
