Det är – eller har i vart fall varit – ett kännetecken för utvecklade demokratier att man måste kompromissa. Det är bättre än att det flyter blod på gatorna. Och det kan i någon mening vara karaktärsdanande att inte omedelbart få allt man pekar på.
I yngre och mer fragila demokratier blir det ofta mer som en fotbollsmatch. Vinnaren tar allt. Och minoriteten skall vara tacksam om den inte blir ihjälslagen.
Sett i detta ljus är den tilltagande polariseringen en smula oroande. Hela västvärlden tycks röra sig åt fel håll – bort från civiliserat mänskligt umgänge och mot något slags tribalism.
Visst – bombastiska och populistiska politiker, näthat, en accelererande nyhetscykel, intellektuell slapphet och kränkthetskultur gör säkert sitt till. Samtidigt finns det en faktor som man nästan aldrig hör någon tala om, trots att den borde vara uppenbar.
Problemet är att allt mer, med tiden blir politik. Politiken styr och ställer allt mer över människors liv. Utrymmet för att fatta egna beslut, efter eget huvud minskar i motsvarande grad. Politik fungerar så att majoriteten beslutar hur allt skall vara – och dessa beslut upprätthålls som regel med tvång, och om så krävs med våld.
Då är det lätt att förstå att insatserna höjs i takt med att den politiska makten breder ut sig. När allt fler människor tvingas in i allt snävare och allt mer enhetliga mallar, då minskar individens frihet att bestämma över sitt eget liv i motsvarande grad. Då blir politiken påträngande – och central i människors liv. Då blir en förutsättning för att man skall få leva som man vill att »rätt lag vinner«.
Hamnar man på den förlorande sidan – då har man inget annat val än att underordna sig även om man finner majoritetens beslut olämpligt, otrevligt, kränkande, kontraproduktivt eller rent av farligt.
Så alla börjar slåss med näbbar och klor. Att detta leder till polarisering behöver man knappast vara raketforskare för att förstå.
Vi måste, till att börja med, inse att för varje politiskt beslut som fattas – så finns det en minoritet som vill något annat. I en utvecklad demokrati är det en god idé att visa denna minoritet respekt och att inte driva saker för långt.
Och så finns det ett uppenbart motgift mot polarisering: Att låta människor bestämma själva istället för att tvinga alla att göra likadant.
Det vill säga att rulla tillbaka politiken och att återföra makt till den enskilda individen – som då får göra sina egna val, efter eget huvud. Att ge medborgarna ett stort mått av personlig frihet. Att låta människor välja själva istället för att styra och ställa över dem.
För uppriktigt sagt – så verkar det som om våra politiker har tillräckligt med problem vad gäller att sköta det fåtal centrala och systemkritiska samhällsuppgifter som trots allt behöver hanteras gemensamt. Så det är en god idé om de fokuserar på sin kärnuppgift och i övrigt lämnar folk ifred.
/ HAX
