Lite hastigt och lustigt har regeringen lyckats stämpla sig själv och sin politik som något slags katastrof.
Så här: Kapaciteten i elnätet i Stockholm är underdimensionerad – om man inte också kan använda närproducerad el. Samtidigt har regeringen infört en skatt på kraftvärme (t.ex. el som utvinns vid sopförbränning) – vilket gjort denna olönsam att driva vidare i Stockholm. Resultatet har blivit en lokal elbrist som hindrar företag från att expandera och kommunerna från att satsa på infrastrukturprojekt.
Nu har energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) yrvaket tvingats hantera detta problem som regeringen själv har skapat. Det sker genom att använda pengar från statens beredskapskassa, för att kunna använda lokala »elberedskapsmedel«. Det handlar alltså om en reservkassa att använda »vid krig, terrorhandlingar och jordbävningar, samt för att förebygga, motstå och hantera allvarliga kriser i fredstid«.
Katastrofpengar, helt enkelt. Och det är regeringen som är katastrofen och dess egen politik som orsakat krisen.
Cirkulera, här finns inget att se.
Liknande problem finns i Sydsverige. Där har regeringen meddelat att man kommer att använda »nyfunna kraftkällor«. Vilket vid närmare granskning visat sig vara att använda resurser från nätkapacitetsreserven. Man maxar alltså ut så mycket man överhuvudtaget kan och hoppas att allt kommer att fungera utan avbrott. Vilket är en vansklig balansakt som inte löser något på sikt.
När nu kapaciteten i våra storstadsregioner kommer att köras på max, då leder det på lite sikt till ökad elförbrukning. Nya tunnelbanetåg skall köras och fler brödlimpor skall bakas. Vilket kommer att belasta den totala kapacitet som Ygeman påstår är tillräcklig, men bara i snitt utslagen över hela året.
Kalla vintermornar när Sverige och dess företag drar igång importerar vi redan idag skitig kol-el från Polen, Tyskland och Danmark. Och lägg till detta all el som kommer att gå åt nu när vi alla skall åka tåg, elcykel och elbil – och när stålindustrin skall bli CO2-fri, vilket kommer att kräva groteska mängder elektricitet.
Då kommer varken elproduktionens eller elnätens kapacitet att räcka. Och då hjälper det inte hur många vindkraftverk eller solcellsfarmer vi har – speciellt inte när köldknäpparna slår till stilla och mörka mornar i janauri-februari. Då står vi där med skägget i brevlådan, i ett el- och kontantlöst samhälle.
Vi kan naturligtvis bygga nya vattenkraftverk i de sista orörda älvarna. Men då förefaller det enklare, billigare och rimligare att sluta stänga ner fullt fungerande kärnkraftsreaktorer – och att satsa på ny, säker, CO2-fri fjärde generationens kärnkraft.
Men det vägrar regeringen envist att göra. Detta absurt nog trots att Socialdemokraterna nog egentligen är för kärnkraft. Men de varken kan, vill eller vågar stå för sin åsikt – eftersom deras makt är beroende av att de håller Miljöpartiet på gott humör. Och för socialdemokrater är som bekant deras egen makt viktigare än att landet fungerar.
Politik är verkligen den ena jävla saken efter den andra.
/ HAX
