Det är viktigt att lära av historien för att inte upprepa dess misstag. Samtidigt kan man inte förvänta sig att hoten mot frihet och demokrati tar sig samma former idag som igår. Istället lär de komma i helt nya kläder, gömda bakom helt nya paroller och från håll som kanske ingen väntat sig.
Det är alltså inte förtryckets historiska attribut man behöver vara vaksam mot, i vart fall inte lika mycket som dess underliggande särdrag, funktion och metoder. Man får i sammanhanget inte heller glömma bort att vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser, eller inga föresatser alls.
Och man måste – för att åter citera Hannah Arendt – vara på det klara med att allt faktiskt är möjligt. På ett dåligt sätt. Allt.
Därför blir jag bekymrad när jag ser delar av klimatrörelsen.
Extinction Rebellion vill uppenbarligen inrätta något slags medborgarråd av rättroende som överrock till de demokratiskt valda politikerna och institutionerna.
En av organisationens grundare, Stuart Basden, skriver själv rakt ut i en artikel att dess verksamhet egentligen inte handlar om klimatet – utan om ras, kön, Eurocentrism, sexuell identitet och klass.
Inte minst hans angrepp mot »Eurocentrismen« känns oroväckande. Vad han syftar på är den västerländska civilisationen, den liberala demokratiska rättsstaten – samt dess respekt för individen, hennes liv, säkerhet, egendom och grundläggande rättigheter. Det vill säga vårt själva skyddsvärn mot förtryckets och mörkrets krafter.
Knappt hinner man förskräckas över detta innan en annan av Extinction Rebellions förgrundsfigurer, Roger Hallam, förminskar och bagatelliserar Förintelsen.
Dessa människor – Greta Thunbergs och Miljöpartiets vänner – är på riktigt farliga. Och deras inflytande speglas i till exempel den åsikt som framförts av den miljöpartistiske europaparlamentarikern Pär Holmgren om att avskaffa alla val.
Det är alltså inte bara vårt välstånd och vår utveckling som de är ute efter – utan även vår demokrati och vårt öppna, fria samhälle.
Samtidigt har de inget att säga, lyfter de inte ett finger när Kina expanderar sin användning av kolkraft i en skala som kommer att innebära en fördubbling av antalet kolkraftverk i världen.
Vilket är högst anmärkningsvärt då den kinesiska expansionen av kolkraften i ett slag raderar ut resten av världens försök att minska utsläppen från denna energiform – och alla klimatmål som någonsin satts upp.
Dessutom blir det direkt absurt när klimatrörelsen tar avstånd från den kärnkraft som kan ge hela världen ren, säker, billig, CO2-fri elektricitet under överskådlig framtid. Detta avslöjar att klimatfrågan bara är en fasad för något helt annat.
/ HAX
