Här är några saker jag önskar mig av 2020-talet:
Att folk slutar tramsa. Identifiera problemen. Analysera dess verkliga orsaker. Handla. Prioritera kompetens framför ideologi. Var brutalt uppriktig och säg som det är. Ställ rimliga krav. Och se till att göra detta med full respekt för de mänskliga rättigheterna, individens värdighet och hennes frihet.
I Storbritannien vill jag höra premiärminister Johnson säga något i stil med: Vi skall inte bara rädda kvar finansindustrin i London. Vi skall göra den större med västvärldens bästa företagsklimat. Ett klimat som också kommer att lyfta resten av vårt näringsliv. Det staten förlorar på sänkt skattesats tar den med råge in på ökad volym och tillväxt. Vilket i sin tur gör det möjligt att upprätthålla den allt mer kostbara välfärdsstat som vi har att leva med, utan att behöva höja folkets skatter. (En välfärdsstat som för övrigt, på lite sikt, dock måste reformeras i enlighet med verkliga förhållanden.)
Jag vill se USA och Storbritannien sjösätta en »atlantisk« princip för frihandel. Ungefär så här: De länder som väljer att köpa våra produkter helt utan tullar kommer att få tillgång till vår marknad helt utan tullar. För övriga länder, som sätter upp tullar och handelshinder, kommer vi att sätta upp motsvarande tullar och handelshinder. Ambitionen skall vara att sträva efter helt fri, tullfri handel.
Jag hoppas att EU tar sitt förnuft tillfånga och fokuserar på sin kärnuppgift: Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Under ordnade former. Där medlemsstaterna är med på de delar de själva vill. Där beslut – i den mån de alls behöver fattas – förs ner så nära folket som möjligt. Gör om. Gör rätt. Eller lämna.
Jag vill se mer hedonism under 20-talet. Vilket ju, givet hur det är i Sverige, inte kan vara så svårt. Principen skall vara att vad vuxna människor frivilligt håller på med, det har staten inte med att göra. Bort med unken morallagstiftning. Inga brott utan offer. Lev och låt leva. (Och låt polisen jaga folk som verkligen är farliga för andras säkerhet, istället.)
Nu får det vara slut på att sura och känna existentiell skam. Nu får nationen ta och slappna av ett ögonblick. Tillämpa principen att man skall vara hygglig mot folk – och allt kommer att bli lite bättre. Visa varandra respekt även om ni tycker eller är olika. Var nyfikna istället för att medvetet och grälsjukt misstolka allt.
Jag vill ha ett öppet, intressant samtal istället för dogmer och plattityder. Jag vill ha kultur som inte ständigt skriver mig på näsan vad jag förväntas tycka, utan även sådan som är en stor estetisk upplevelse. Och jag vill att Sverige skall gå över till en veklighetsförankrad drogpolitik, för allas bästa.
Så jag fortsätter mumla mitt frihetliga mantra: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Och alla skall ha lika rättigheter inför staten och vara lika inför lagen. Svårare än så behöver det inte vara.
/ HAX
