När politiker bestämmer hur något skall vara eller fungera – då stänger de samtidigt dörren till alla andra alternativ. Vilket är olyckligt på många sätt.
Till att börja med är det inte alls säkert att den väg politikerna stakar ut är den rätta eller bästa. Ofta styrs de av ljusskygga uppgörelser, egna maktambitioner, kortsiktig valstrategi, dogmer och särintressen snarare än allmänintresset.
Dessutom besitter politikerna och deras funktionärer inte den kompetens och kunskap som krävs. För att fatta rätt beslut krävs tillgång till alla relevanta fakta, alla parametrar och all övrig relevant information. Vilket är en omöjlighet för en central aktör. Det enda system vi känner till som på ett framgångsrikt sätt kan tillgodogöra sig all denna information och på så sätt tillfredsställa marknadens behov är en fri ekonomi.
Varför nöja sig med att allt skall vara på ett speciellt, av politiken fastställt sätt? Alla människor är olika, har olika förutsättningar, önskemål, behov och preferenser. Varför då bara tillhandahålla en – av politikerna – fastställd modell när människor med största säkerhet skulle bli mer tillfreds om de fick välja mellan många olika alternativ på en fri marknad?
Politisk styrning skapar single points of failure. Om politikerna har bestämt att allt skall vara eller fungera på ett visst sätt, då drabbas alla om de skulle ha fel. Medan på en marknad med många olika alternativ är det ingen total katastrof om något av dem skulle sluta fungera. Då kan man alltid välja något annat. Den möjligheten finns inte när staten bestämmer – vilket skapar ett mer sårbart samhälle.
Ett stabilt samhälle skapas spontant ur erfarenhet, best practice och mångfald. Vad politiken som regel gör är att störa denna närmast evolutionära process. Vilket leder till ett sämre utfall.
Inte desto mindre behövs politik i form av en representativ, parlamentarisk demokrati för att sätta upp ett antal grundläggande regler för civiliserad mänsklig samvaro, för att upprätthålla en fungerande avtalsfrihet och för att grundläggande institutioner skall fungera. Men de politiker som verkar inom detta system måste vara ödmjuka inför det faktum att de inte är smartare, bättre eller mer kompetenta än någon annan.
Vi har blivit hjärntvättade med ett narrativ om att politiken kan sköta och hantera allt. Vi har lagt mer makt än vad som är lämpligt i politikernas händer. Och vi har gjort oss beroende av deras välvilja. På så sätt har civilsamhället, marknaden och individens förmåga satts på undantag – till förmån för ett system som prioriterar centraliserad makt framför allmänintresset.
/ HAX
