Jag slås ständigt av hur de borgerliga partierna internaliserar socialdemokratisk politik.
Lagar och regler som man kritiserade när de infördes förbigås utan kritik idag – trots att de fortfarande är lika principiellt felaktiga som när de infördes. Än värre är att företrädare för borgerliga partier ibland till och med vill utvidga dessa lagar.
Vad hände till exempel med kritiken mot generalklausulen mot skatteflykt? Det vill säga den lagstiftning som upphäver oskuldspresumtionen i skattemål – vilket leder till att det inte är staten som behöver bevisa din skuld, utan du själv som måste bevisa din oskuld.
Någon kritik från borgerligt håll hörs inte alls nu för tiden. Trots perioder av borgerligt regeringsinnehav, har inget av avgörande betydelse ändrats i frågan. Så denna skamfläck för den svenska rättsstaten är kvar.
Eller ta sexköpslagen – där företrädare för de borgerliga partier som från början ville stoppa den idag bortser från hur fel den slår och de problem den skapar, för att istället vilja skärpa lagstiftningen.
Frågan man måste ställa sig är om det går att lita på de borgerliga partierna. Hur står det egentligen till med principerna?
Har svensk borgerlighet blivit socialdemokratins fångar?
Vad gäller Centerpartiet och »Liberalerna« är det uppenbart att så är fallet. Men hur kunde Moderaterna och Kristdemokraterna tappa koncepten så totalt?
En del av förklaringen ligger förmodligen i avideologiseringen av borgerligheten – som ju leddes av Fredrik Reinfeldt under hans tid som moderatledare. In kom nya moderater, som förtroendemän – som inte hade klart för sig vilka de vägledande principerna är. I partiorganisationen anställdes människor som inte ens var moderater. Och Reinfeldt talade inför applåderande partifunktionärer om att öppna fönstren för att vädra ut ideologi och principer ur partiet.
Reinfeldts tid pekar på att de flesta i partiet sätter ledarens ord och utspel före principer, egen kritisk tankeverksamhet och idéarvet. Vilket kan ha orsakat obotlig skada.
Visserligen försöker den nuvarande moderata partiledningen delvis trycka in tandkrämen i tuben igen. Men denna partiledning består i allt väsentligt av samma människor som okritiskt – och inte sällan entusiastiskt – accepterade allt Reinfeldt hade att säga. Hur trovärdigt känns det?
Sverige behöver en principfast och modig opposition – som är kompetent och konsekvent. En opposition som vet varför den kämpar och åt vilket håll den vill gå.
Istället har vi en opposition som i allt väsentligt köper socialdemokraternas agenda, problemformuleringar och världsbild. Detta förstärks sedan av traditionell media, som tvingar borgerliga politiker att spela på fel planhalva genom vinklade premisser och tiltat ämnesval.
Det är ett underbetyg åt svensk borgerlighet att SD idag är det enda parti som bedriver verklig oppositionspolitik. Men så är det också dit proteströsterna går. Vilket knappast är förvånande.
Frågan är om vi inom överskådlig tid kommer att få se en uttalat borgerlig regering – vilande på liberal och konservativ grund – i vårt land.
/ HAX
