Jag påpekade i början av corona-krisen att det är en sak att införa något slags undantagstillstånd – men en helt annan sak att rulla tillbaka det.
Runt om i Europa ser vi just nu hur smittotalen ökar och restriktioner åter rullas ut. Samtidigt finns det en förvirring i det att dödstalen är låga. I vart fall än så länge.
Denna text handlar inte om huruvida lockdowns och andra begränsningar är motiverade eller ej. Vad som fascinerar mig är politikens förhållningssätt till de åtgärder som sätts in.
Plötsligt fick makthavare en möjlighet att begränsa människors rörelsefrihet, inskränka mötesfriheten och kringskära näringsfriheten. Lika plötsligt insåg de att sådant kan ha sina… fördelar.
Politikerna drivs kanske mest av rädsla. Om de gör för lite, då får de skulden om det blir fel. Då är det – ur deras perspektiv – säkrare att ta i lite extra och att hålla på restriktionerna längre än vad som kanske är nödvändigt.
Men den rådande situationen ger dem samtidigt påtaglig makt över andra människors liv. Vilket trots allt är politikens livsluft – att bestämma över andra. Det får dem att känna sig betydelsefulla och behövda.
Samtidigt känns det närmast oundvikligt att politiken utvecklar allt mer auktoritära tendenser. Mycket vill ha mer. Det gäller även makt. Och ju mer makt politikerna samlar på sig – ju mindre makt blir över till individen.
Som av en händelse sammanfaller detta i tiden med att en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat rullas ut. Alla kan idag övervakas och du behöver inte vara misstänkt för brott för att bli utsatt för avlyssning eller hemlig dataavläsning. (Det kan räcka att du är vän, arbetskamrat eller innebandypolare med någon som är misstänkt för något brottsligt.)
I det kontantlösa samhället är medborgarna helt utelämnade till myndigheter som fullständigt kan övervaka och kontrollera deras tillgångar. Det blir allt oftare du som tvingas bevisa din oskuld, i den mån sådant alls är möjligt. Utrymmet för att sätta sig upp mot överheten är begränsat.
Här passar varierande grad av lockdown och smittskyddsåtgärder väl in i bilden. Nu har det prövats en gång, i ett syfte. Därmed har tröskeln sänkts för eventuellt framtida bruk.
Intressant nog verkar de flesta finna sig i situationen. Till och med anarkistbarer i Berlin kräver att gästerna lämnar namn och kontaktuppgifter, på myndigheternas begäran. Det hade man inte riktigt väntat sig.
Frågan är om detta är det nya normala.
/ HAX
