Islamistiska terrorister, gängbrottslighet, våldsvänster och nynazister… Det saknas inte krafter som utmanar freden, ordningen och demokratin.
Vi behöver verkligen inte mer våld och oordning. Just därför bör vi vara uppmärksamma på corona-krisens sekundäreffekter.
Runt om i Europa införs nu mer eller mindre drakoniska åtgärder för att hindra smittspridningen. I dess spår följer konkurser, privatekonomiska problem, mental ohälsa, frustration och oro för grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
I takt med detta ökar protesterna. Näringslivsorganisationer, politiska partier, försäkringskassor, läkare och vanligt folk menar att vi inte kan leva i en ständig lockdown – och att det saknas en långsiktig plan för att hantera smittan utan att ödelägga ekonomin och demokratin.
Politiskt är detta en smula rörigt. Om man till exempel ser till ytterkantshögern – då är tyska AfD motståndare till en nedstängning – medan deras svenska systerparti, SD, i princip är för total nedstängning och undantagstillstånd. Detta är en fråga som inte följer vanliga konfliktlinjer.
Här i Berlin har protester mot tidigare corona-åtgärder först haft visst stöd från delar av den autonoma vänstern. Sedan fick sådana protester en högerstämpel och vänstern tog parti mot dem, med inslag av våld. Men nu börjar vänsteranarkisterna tröttna på att allt roligt är stängt. Och de gröna börjar inse att det är deras väljare (kultur-, krog- och klubbfolket) som drabbas allra hårdast av nedstängningarna.
Det finns skäl att tro att protesterna mot corona-åtgärderna kommer att växa och bli bredare. Det ser vi även i länder som Spanien och Frankrike.
Frågan är vad som händer då. Hur kraftigt kommer staten och dess våldsmonopol slå tillbaka mot sådana protester, i namn av att bekämpa smittspridningen? Vad är lämpligt och proportionerligt?
Risken är att om man tar i för mycket, då får man en eskalerande konflikt enligt klassiskt mönster. Om staten överreagerar, då kommer konflikten snabbt att växa bortom själva smitto-frågan.
Sedan är man inne i en ond spiral med växande protester och ökad repression.
På så sätt kan vår demokrati och stabilitet komma att hotas – utan att det ligger någon sådan plan, någon speciell ideologi eller någon sammansvärjning bakom över huvud taget. Det är som en mörk naturkraft.
Vi måste fråga oss hur coronan skall hanteras om detta drar ut på tiden. Vi har ännu inget vaccin, men stor smittspridning, begränsade sjukvårdsresurser, en djupfryst ekonomi och växande folkligt missnöje.
Förr eller senare når vi en punkt när detta går över styr. Då kan precis vad som helst hända.
/ HAX
