Då har Håkan Juholt varit socialdemokraternas ordförande i lite drygt 50 dagar. Bilden av en politiker som tar för sig blir allt klarare.
Thomas Bodström hävdar att det var Juholt var den som låg bakom kuppen mot Mona Sahlin, länk, länk länk. Bilden av maktmänniskan Juholt klarnar också. Han är på samma sätt som Göran Persson en sorts lokal/regionalpolitiker som inte tillhört etablisemanget. Samtidigt blir ett annat drag hos Juholt klart. Han är politisk opportunist. Det är uppenbarligen en stark politisk drivkraft. Därigenom blir han politiskt en sorts blandning av just opportunisten Bodström och maktmänniskan Persson. Det är upplagt för att svenska folket kommer ha starka sympatier och antipatier för Juholt.
Ett konkret exempel hans politiska agerande är Libyenfrågan, länk. Först är det nej till fortsatta svenska militärinsatser. Antagligen tror han sig kunna charma vänsterväljare. När det inte ger resultat svänger han åt andra hållet. Då blir det ja till militära insatser i Libyen och ännu mer av militära insatser.
Undrar om väljarna uppfattar detta som egenskaper hos en framtida statsminister?
Bloggen är tveksam