P J Anser Linder har skrivit en krönika om varför Alliansen inte attraherar de yngre väljarna, länk.
Det Linder har skrivit borde läsas av partisekreterarna. Han problematiserar bristen på en ”nätpolitik” från Alliansens sida och effekterna av denna brist.
Linders slutsats är ett steg tillbaka och två tillbaka. Jag tror att förklaringen är mer änhans som är: ”frånvaron av bilder av vad regeringspolitiken går ut på”.
Piratpartiet har funnit ett politikområde där Alliansen inte har en politik som är uppdaterad. Det är de frihetliga värdena när internet finns. Alliansregeringens politik är upplagd som om internet inte fanns. Därför tar politiken tar inte hänsyn till teknik och unga människors värderingar.
Nätpolitiken är en central del av den frihetliga politiken. Exemplen från upphovsrättens område och den personliga integriteten är bara de första exemplen. I ett längre perspektiv kommer nationalstatens begränsningar av friheten att vara fokus, länk.
Fokus på friheten är Alliansens möjlighet att återerövra de unga väljarna. Den friheten är långtstörre än vad som markadsförts av regeringen. Då måste man inse att internet inte bara är ett hjälpmedel. Det är en central del av en livsstil för många.
