07262017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Den motvillige statsministern

Denna artikel är skriven av debattören Henrik Alexandersson. Henrik är välkänd för läsarna av Mårtenssons meningar som en debattör med liberala förtecken. Denna artikel är också publicerat på Henrik Alexanderssons blogg , länk

Göran Persson tröttnade. Mona Sahlin fick aldrig något förändringsmandat. Håkan Juholt floppade totalt. Sedan ville ingen bli ledare för Socialdemokraterna.

Det satt hårt inne. Men till sist förmådde partistyrelsen och verkställande utskottet övertyga Metall-ordföranden Stefan Löfven om att ta jobbet. För Partiets skull.

I EU-valet stod (S) och stampade på historiskt usla 24%. Och så riksdagsvalet, med socialdemokratins näst sämsta resultat sedan 1920, 31%. (Justerat för valdeltagandet, ett stöd på 27% av de röstberättigade.)

Men i dagens parlamentariska kaos räcker det för att Stefan Löfven skall bli statsminister.

Socialdemokraterna bildar regering med Miljöpartiet – som är illa omtyckt i vida socialdemokratiska kretsar, speciellt bland traditionalisterna.

I regeringsförhandlingarna förefaller det som om (S) fått kompromissa på flera punkter. (Exakta besked kommer i regeringsförklaringen i morgon.) Men det spelar egentligen inte så stor roll. Om regeringen tänker driva rödgrön politik, då måste den ha stöd av både (V) och (SD). Vilket rimligen både är svårt och bjuder emot. Annars får man göra upp med borgarna.

Vad vi ser är en mycket svag regering, en svårt sargad socialdemokrati och en motvillig statsminister.

För min del är det helt OK. Regerar bäst som regerar minst, typ. Vi behöver inte en massa nya lagar, regler, pekpinnar och byråkrati. Bara sådant som är ”tillräckligt” viktigt för att skapa blocköverskridande enighet blir möjligt att få igenom riksdagen. Vilket förhoppningsvis inte är så mycket.

För sossarnas självbild borde det ändå vara jobbigt. Men gissningsvis väljer de att se saken på ett helt annat sätt: Nu sitter Partiet i regeringsställning igen. Ordningen är återställd. Alla tankar om förnyelse kan nu vikas ihop och stoppas undan.

Men, nej. Regeringen Löfven kommer att bli en parentes. Stefan Löfven kommer att bli en parentes.

Det enda som kan rädda (S) på lite längre sikt är en ny, ung och hungrig partiledare med ett starkt förändringsmandat. (Eller att borgerligheten forsätter att muppa sig och att göra sig omöjlig.)

Henrik Alexandersson

Vad händer nu?

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Lämna en kommentar