04262024Huvudnyheter:
Senaste kommentarer

Många röstar inte på SD, utan mot alla andra

Jag har en teori: Flyktingfrågan handlar inte bara om flyktingar. Naturligtvis handlar den till stor del om flyktingkrisen. Men den har även blivit ett slags symbolfråga för en mer utbredd protest mot vad många ser som en självutnämnd samhällselit inom politik, byråkrati och media.

När man slår upp en svensk dagstidning är det lätt hänt att undra om alla har blivit tokiga. Polisen förmår inte sköta sina kärnuppgifter. Utbildningsväsendet är i gungning. Det är kris i sjukvården. Tågen står allt som oftast stilla. Landet saknar ett trovärdigt försvar.

Samtidigt läggs oerhört mycket tid och kraft på pseudofrågor. Alla djävlar känner sig kränkta. Språket ändras för att passa en mer politiskt korrekt agenda. Kraven på brandmän ändras så att de inte i första hand handlar om förmåga att rädda liv och släcka bränder, utan om att göra yrket tillgängligt för fler. Kontroversiella konstnärer får sina utställningar omdöpta och misshagliga dito sätts i fängelse. Detta för att nu bara ta några exempel.

Jag tror att svenska folket i allmänhet vill att samhällets centrala funktioner skall fungera – samtidigt som man har tröttnat på allt trams.

Länge har Svensson knutit handen i byxfickan. Sedan dök Sverigedemokraterna upp. Etablissemangets budskap var tydligt: SD är ett otäckt parti som man inte skall ha något med att göra.

Men gissa vad? Detta var precis den signal många behövde för att finna ett sätt att få utlopp för sin uppdämda frustration. Här fanns plötsligt ett sätt att protestera mot det politiskt korrekta fjanteriet. Att rösta på SD blev ett sätt att protestera mot en maktelit som tycks vara blind för sina egna tillkortakommanden.

Man kan tycka att det är synd att det svenska missnöjespartiet har sina rötter i vit makt-rörelsen och främlingsfientlighet. Men jag tror att många människor ser SD som det enda riksdagsparti som det går att proteströsta på. Vilket kan ses mer som en handling av olydnad än uttryck för att man verkligen sympatiserar med partiet i fråga.

På många sätt känns det uppenbart att så är fallet. Men det verkar som om den insikten ännu inte nått de etablerade partierna.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna