Det vore intressant med en undersökning som visar hur stor del av samhället som styrs av politiker i olika länder. Jag är rätt säker på att Sverige skulle vara ett av de länder som hamnar i topp.
Nu finns det faktiskt en sådan mätare, även om den inte är helt exakt. Nämligen skattetrycket och skatternas andel av BNP. Och de siffrorna bekräftar bilden av att den politiska makten är ovanligt omfattande i vårt land.
Sett i detta perspektiv är det intressant att se hur skola, vård, omsorg, polis, försvar och annan samhälleliga kärnverksamhet dras med stora och till synes ökande problem. Skatterna går upp, men utväxlingen vad gäller samhällsservice går ner.
Om vi skall leva i något slags politiskt styrd välfärdsstat (vilket kan och bör ifrågasättas) – då måste det finnas någon mekanism som säger att samhällelig kärnverksamhet skall vara prioriterad innan det blir tal om pengar till annat som kultur, jämställdhet och politiska prestigeprojekt.
Istället för att göra många saker dåligt bör det offentliga fokusera på att göra ett fåtal saker, men att göra dem bra.
Något parti med en sådan agenda tycks dock inte finnas med i matchen. Vilket rimligen hänger ihop med hur politikerna ser på sin uppgift, sig själva och folket. De tycks se sig som folkets herrar snarare än dess tjänare eller representanter. Och de tycks se medborgarna som undersåtar snarare än individer och fria medborgare.
Politikernas prioriteringar och behov sätts framför folkets. Istället för att se till att saker och ting verkligen fungerar ägnar de sig åt att försöka ändra på människor, lägga sig i våra liv och komma med pekpinnar.
Här finns en vit fläck på den politiska kartan: Att bygga ett samhälle där politiken ägnar sig åt ett fåtal saker av gemensamt intresse – och sedan låta människor få bestämma över sina egna liv.
Det borde – i rimlighetens namn – vara en uppgift för de borgerliga partierna. Det är hög tid för dessa partiers väljare att ställa sådana krav på dem.
/ HAX
