I dag går USA till val. Att spå resultatet är omöjligt. Men en sak är värd att hålla i minnet: Trump kan driva grupper av väljare från soffan till valurnorna, sådana som ofta inte syns i opinionsmätningarna.
Detta är ett presidentval som – oavsett utgång – är illavarslande.
På ena sidan står Hillary Clinton. Hon kan sägas representera makteliten, systemet, korruption, korporativism, militarism och maktfullkomlighet. Det är lite »the devil you know« över hennes kandidatur. Hon vore ett dåligt val – men ändå på något sätt förutsägbart. Med henne som president finns en maktprofil som man i vart fall vet ungefär hur den kan granskas och bekämpas.
Donald Trump är en uppblåst populist som sår splittring och rider på känslor som hat och rädsla. Men han är samtidigt en naturlig produkt av ett havererat politiskt system som tappat kontakten med folket och verkligheten. Därmed inte sagt att Trump är ett dugg bättre. Han är bara annorlunda. Det är i stort sett omöjligt att förutse vad han kommer att ta sig för om han blir vald.
Att säga att detta är den smutsigaste presidentvalskampanjen i mannaminne är att påpeka det uppenbara. Vad Wikileaks avslöjat om Demokraternas primärval och kampanj är bara en del. Det finns fall av otillbörlig påverkan under kampanjerna och anklagelserna om valfusk hänger redan i luften. Mycket är sådant som rimligen kommer att få rättsligt efterspel.
Motsättningarna är så stora att man inte kan utesluta att det kommer att gå till våldsamheter, oavsett hur valet slutar. Vilket i så fall markerar något slags antites till demokratins grundläggande värden. Skälet till att vi har demokrati är att olika idéer skall kunna prövas mot varandra, olika maktpoler kan balanseras mot varandra och att man gör upp om saker och ting på ett fredligt, civiliserat sätt. Våld, å andra sidan, skapar bara en ond spiral.
Det tragiska är att demokratins vänner ofta är dåliga på att försvara den mot dess inre fiender. Korruption, ohämmad byråkrati, överdriven politisk klåfingrighet, maktens von oben-perspektiv, överföring av makt från medborgarna till en maktelit, urholkade fri- och rättigheter, tvång, kontroll och övervakning, slöseri med skattemedel och en maktapparat som skor sig på folkets bekostnad – allt detta urholkar demokratin, försvagar den och gör den sårbar.
Detta gäller i USA på samma sätt som i EU, Sverige och… tja, Örebro. När människor förlorar sin frihet, inte längre känner sig delaktiga och drabbas av maktens arrogans – då ser de sig om efter alternativ. Detta även om dessa alternativ är sämre eller rent av farliga.
I morgon har vi (förmodligen) ett valresultat. Men oavsett hur det amerikanska presidentvalet slutar finns lärdomar att dra – här, nu och för oss.
Demokratins bästa försvar är att begränsa politikens och byråkratins makt. Att fokusera det offentliga på att centrala, gemensamma samhällsfunktioner verkligen fungerar. Att i möjligaste mån lämna människor i fred att sköta sina egna liv och göra sina egna val. Att lämna till civilsamhället, den fria ekonomin och de enskilda individerna att skapa en spontan, dynamisk utveckling byggd på frivillighetens grund. Att sprida våra ägg på många olika korgar.
Vilket tyvärr är en tankegång som svenska politiker och deras väljare tycks avvisa.
/ HAX
