05292017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Vem skall ha makten över ditt liv?

Hur mycket makt vill du själv ha över ditt liv? Hur stor makt är du villig att ge andra? Detta är frågor som sällan diskuteras, men som samtidigt är av största vikt.

Att leva i ett samhälle är i sig att lägga en del makt i andras händer. Men det kan ske på olika sätt. Ett är att fria människor i ett fritt samhälle frivilligt samarbetar och skapar sådant som efterfrågas. Ett annat är att lämna över makten till en överhet som bestämmer hur vi skall leva och som kan upprätthålla sina påbud med tvång, eller våld om så krävs.

I det första alternativet är folk fria att göra sina egna val, utifrån sina egna behov, önskemål, preferenser, drömmar och idéer. I det andra alternativet gör du som du blir tillsagd. Det är en våldsam skillnad.

Politiken suger åt sig makt, inte minst genom att tvinga av folk deras pengar. Och genom kontroll över våra privata finanser, på ett sätt som gör vanliga människor fullständigt utlämnade till statens, politikernas och byråkratins nycker. Detta gäller även när dessa nycker är helt uppåt väggarna tokiga.

I ett fritt samhälle interagerar du med andra som är angelägna om att möta dina behov och önskemål. I den politiskt styrda staten är du hänvisad till en kö för att få sjukvård, för att hyra en lägenhet eller för att få del av den samhälleliga service som du själv har tvingats betala.

I ett fritt samhälle tar människor initiativ och ansvar. I den politiskt styrda staten har folk skygglappar och sköter sitt, sällan mer och ofta mindre. Varför anstränga sig, när man ändå inte kan påverka vare sig sin situation eller samhället?

Möjligen hade det funnits i vart fall något slags poäng med att lägga sitt liv i andras händer – om dessa »andra« vore kompetenta, kloka och ödmjuka. Men det är ju inte så det fungerar. Politisk centralstyrning leder ständigt till nya haverier inom samhällscentral verksamhet. Våra politiska ledare prioriterar uppenbart annat än allmänintresset.

Tragiskt nog vänjer sig människor till med att bli allt mer av undersåtar och allt mindre av fria, oberoende medborgare. Vi tillåter politikerna att gröpa ur våra medborgerliga fri- och rättigheter, att övervaka oss och att köra med oss. I takt med att den politiska makten växer förtvinar människors förmåga att ta initiativ och ansvar. Vi underordnar oss något slags förment solidariskt trygghetssystem som förhåller sig till verklig solidaritet och trygghet på samma sätt som prostitution förhåller sig till verklig kärlek. Och vi skolas till inlärd hjälplöshet.

Svenska folket avstår helt enkelt en bättre, rimligare, mänskligare och roligare framtid – genom undfallenhet och konflikträdsla.

Kom ihåg att politik fungerar som att uppfostra små barn. De söker ständigt pröva andras gränser. Och möter de inget motstånd, då finns det ingen hejd på hur mycket makt de kan samla på sig.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna