EU-opinionen ligger, enligt instituten, rätt stabil. Flertalet av de tillfrågade som har en åsikt sägs vara för ett svenskt medlemskap. Det kan rentav vara så att andelen som är för har ökat något. Men bilden är större och mer komplicerad än så.
Tidigare undersökningar som gick mer på djupet visade att sju av tio svenskar anser att EU lägger sig i för mycket och är på väg åt fel håll. Dessa mätningar har jag dock inte sett till på senare år. Kanske har man lagt ner dem, för att de gav ett annat svar än önskat.
Hur som helst vet vi att de visade att folk kan vara för ett medlemskap samtidigt som de är kritiska till hur unionen utvecklas. Detta är viktigt att hålla i minnet.
Samtidigt tror jag att något är på väg att hända. Det kan handla om ett fenomen i just min informationsbubbla. Men jag anar att det är större än så, för jag har sett tecknen även på annat håll: EU-kritiken har börjat bubbla upp till ytan. Mer än så, röster höjs för att Sverige skall lämna EU. Detta på ett helt annat sätt än tidigare.
En yttre faktor går att identifiera. Det är att SD nu för tiden kräver en folkomröstning om det svenska medlemskapet. Det sätter naturligtvis fart på partiets alla aktivister på nätet.
Rent taktiskt kan detta vara ett genialt drag av SD. De fångar upp ett folkligt missnöje i en tid när det enda parti i övrigt som är EU-kritiskt är kommunisterna. Och de provocerar partier som ”Liberalerna” att ge sig ut på banan, med dess rätt dryga von oben-perspektiv och totala förnekelse av att något någonsin kan vara fel med EU över huvud taget. Det kan bara sluta på ett sätt…
Här nuddar vi vid något centralt. EU representerar mer än något annat elitism, centralstyrning och politisk arrogans. EU upplevs som en avlägsen, odemokratisk organisation som leds av ansiktslösa byråkrater som varken valts av folket eller kan ställas till svars. Överheten, helt enkelt.
Samtidigt som man på ett aldrig tidigare skådat sätt centraliserar makt till en punkt finns uppenbara problem vad gäller kompetens och rimlighet. Det är en dålig kombination.
Idén med att ha ett pris på pengar (euron) i länder med vitt skilda ekonomier är fortfarande en absurditet som kan komma att hota kontinentens stabilitet och välstånd. Att införa en gemensam flyktingpolitik utan innehåll och utan kontroll över de yttre gränserna var inte heller särskilt klokt. Lägg till detta strukturfonder som försvårar och försenar nödvändiga strukturförändringar, ett fullständigt galet jordbruksstöd och handelshinder som i slutändan får betalas av europeiska konsumenter och av fattiga människor i fattiga länder.
Allt detta plus en överdriven politisk klåfingrighet – och en ständig överföring av makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel och från demokratiska institutioner till icke-valda bryråkrater.
Det är självklart att folk med tiden börjar undra vad som försigår och att ifrågasätta rådande förhållanden.
Ständigt läggs nya frågor till listan över sådant som folk knyter näven i byxfickan över. EU:s ständiga krypskytte mot det svenska snuset. EU:s vapendirektiv som istället för att slå mot buset gör situationen ohållbar för sportskyttar och jägare. Förbudet mot att odla gurkor i drivbänk. EU:s regler mot penningtvätt som tvingar bankerna att hålla regelrätta förhör med folk som vill disponera sina egna pengar. Inskränkningar av det fria ordet och av internets fria flöde av information. Ständigt, denna Vessla!
Förr eller senare kommer en motreaktion. Jag tror att den kommer rätt snart. Och EU:s maktelit har ingen annan att skylla än sig själv.
Kanske kan EU som projekt räddas om det rullas tillbaka till ett mellanstatligt samarbete som fokuserar på frihandel. Som det i någon mening var när svenska folket röstade ja till medlemskap.
Men inget tyder på att det kommer att ske. Istället hörs mantrat om ett ”ständigt fördjupat samarbete”. Det vill säga mer av samma.
Och då är det inte svårt att föreställa sig vad som kan komma att hända. Då åker barnet ut med badvattnet.
/ HAX
