08192019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Tänk om det är fel på både dem och oss?

Tyskland och Sverige har tagit emot mest flyktingar i Europa. Båda länderna har problem med detta. Men jag upplever ändå att Tyskland klarar saken bättre. En faktor kan vara att tyskarna vill ha ordning på saker och ting. Strunt samma vem du är, men du skall inte störa eller skada andra människor. En närliggande faktor är att man har en polis som fungerar på ett rimligt sätt.

Men det är värt att fundera ett varv till över varför Tyskland verkar ha någorlunda kontroll vad gäller till exempel unga människor med invandrarbakgrund – medan det blir allt mer vilda västern i Sverige. Ser man till dödligt våld med skjutvapen bland män i åldern 15 till 29 år så är den svenska siffran ungefär 1,1 av 100.000. I Tyskland ligger den siffran på under 0,1. (Källa: Dagens Juridik)

Arv, miljö, socioekonomiska faktorer, religion, omänskliga förorter, World Values Survey, traditioner, kulturella skillnader, en havererad repressiv drogpolitik, förvaltningkris inom polisen… Det finns många faktorer som bollas i den svenska debatten. Men låt mig kasta in ytterligare en tanke.

Vissa unga människor med utländsk bakgrund kanske inte tycker att det är värt att integreras i det svenska samhället. Och jag kan på sätt och vis förstå det. Jag vill inte heller vara en del av det småskurna svenska samhället. Det är därför jag har flyttat till Berlin.

Här råder både frihet och ordning. Det mesta är som sagt fritt så länge man inte stör någon annan. Här behandlas man som en vuxen människa med eget ansvar. Här visar människor varandra en helt annan respekt än i Sverige. Här säger man ifrån när någon beter sig dumt. Och friheten gör Berlin till en ofantligt mycket mer levande och rolig stad än Stockholm. Kreuzberg är allt Södermalm vill vara, men aldrig kan bli. Detta är ett samhälle som man vill leva i och vara en del av, även om det också kan ha sina sidor.

Kan det vara så att utanförskapet i Sverige inte bara består av alla de redan sönderdebatterade förklaringsmodellerna – utan även på att det inte är tillräckligt tilltalande att vara på insidan? Att andra strukturer då får större spelrum?

En av de bästa sakerna med att bo på kontinenten är livskvalitén. Att kunna köpa en weg-bier i Spätin. Att få köra hur fort man vill på Autobahn. Att få röka på de barer som själva så tillåter. Att den som vill får öppna en bar utan en massa onödigt krångel. Att den enda viktiga regeln för krogar och klubbar är att de inte får störa kringboende efter klockan 22 på kvällen. Att kunna roa sig dygnet runt. Det myller av liv och kreativitet som frihet under ansvar för med sig. Kulturlivet.

Kan det kanske vara så att man upplever att det mer är värt mödan att anpassa sig till livet i Tyskland än i Sverige?

Jag vet inte. Men jag tycker det är en intressant tanke.

Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att tala med filmskaparen Jan Troell om hans dystopiska dokumentärfilm om Sverige på 80-talet, Sagolandet. Han beskrev sin film som att den handlar om frånvaron av liv i Sverige. Eller ta den amerikanske journalisten och humoristen P.J. O’Rourke – som beskrev Stockholm som ett nazistiskt Disneyland. Jag tror att båda kan vara något på spåret. Sverige är tråkigt och livlöst. Vilket skapar nya problem.

För att slutligen återvända till jämförelsen mellan två länder som gått olika vägar. I Tyskland har man frihet och ordning. I Sverige har man varken frihet eller ordning. Finns det kanske några rimliga slutsatser att dra av detta?

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna