10232019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Ut med Löfven. In med Shekarabi.

Gör pinan så kort som möjligt. Låt Stefan Löfven – den ofrivillige partiledaren och statsministern – åka hem till Ulla, grillen och groggen. Han tvingades ta jobbet när ingen annan ville eller fick, efter Juholt. Men nu är det ett nytt läge. Nu är det dags att ge Löfven pension och partimedalj.

Civilminister Ardalan Shekarabi står av allt att döma till förfogande. Det gör förmodligen även Damberg, Ygeman och en del andra. Men Shekarabi ligger just nu en bit framför klungan. Med en Facebook-post sa han allt som gammelsossarna och LO vill höra. Kanske till och med sådant som SD vill höra. Han skrev bland annat:

»Med tanke på nivån på invandring de senaste decennierna, både i absoluta tal och i jämförelse med andra europeiska länder, måste vi inse en sak. Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.«

Shekarabi har helt enkelt insett att hela det socialdemokratiska välfärdsprojektet riskerar att gå i sank om man inte slutar tillföra systemet människor som kostar mer än de kan bidra med. Och det är inte bara välfärdsstaten som står på spel – utan även det socialdemokratiska partiets själva existens.

Med sin postning på Facebook har Shekarabi satt en process i rullning som inte behöver ta hänsyn till kalendarier och partikongresser. Man kan ju alltid sammankalla en extrakongress. Det vore i så fall inte första gången. Just nu är narrativet: Här är någon som förstått hur det ligger till, som säger som det är och som är ung och energisk. Så varför vänta?

Men vem är Ardalan Shekarabi, egentligen, politiskt? En högersosse med vänsterprofil? En karriärsosse som kan tänka sig att vara allt som andra vill att han skall vara? Eller är han rent av något så exotiskt som en socialist?

Jag får blandade intryck. Shekarabi känns höger. (Men det kan ju vara flugan.) Samtidigt är han väldigt offensiv och en smula radikal i klassiska socialdemokratiska profilfrågor.

Dessutom kan man konstatera att han är en politisk räv, inte rädd för konfrontation och med en rätt hård ton i vissa frågor. En gammal SSU-ordförande, helt enkelt.

Samtidigt som jag står långt ifrån Shekarabi politiskt roar jag mig med tanken på att han faktiskt kan röra om i maktgrytan. Till exempel lämnar hans Facebook-manifest väldigt lite utrymme för någon ny Januariöverenskommelse. Centerledaren Annie Lööf bör därför vara en smula orolig. Shekarabis mål är uppenbart en vänsterregering som driver en vänsterpolitik. Det vill säga en återgång till »normaltillståndet«.

Och på något sätt vore det rätt skönt om Socialdemokraterna blev vanliga sossar igen. Samtidigt som det skulle göra partiet mer förutsägbart kan det dra igång en del intressanta sakpolitiska processer som åter sätter bollen i spel.

Detta kan vara den traditionella svenska socialdemokratins sista strid. Den kommer till att börja med att stå mellan den traditionella socialdemokratin och dess identitetspolitiska vänsterflygel. Och i det läget kan det vara så att Shekarabi och hans styrkor bedömer att det ligger en större möjlighet i att ta väljare från mitten/högern, än vad man riskerar att tappa åt vänster.

Det skulle inte förvåna mig om han till och med är beredd att fiska efter passivt stöd från SD. Sossarnas främsta kännetecken är som bekant att de är fullständigt skamlösa.

/ HAX

Några länkar:
Shekarabis Facebook-post »
VBK: Shekarabis manifest är bara början »

Vad händer nu?

Senaste artiklarna