Socialister ser människor som grupper, som kollektiv. Den borgerligt sinnade ser människor som individer, som fria medborgare.
Detta har alltid markerat en rågång i politiken. Men hur är det i dag? På område efter område ser vi hur de borgerliga partierna distanserar sig från individperspektivet. I fråga efter fråga intar borgarna positioner från vilka människor betraktas som undersåtar snarare än medborgare. För var dag som går närmar sig borgerligheten vänsterns inställning att medborgarna är till för statens skull, inte tvärtom.
Samtliga riksdagens åtta partier förefaller i dag betrakta folket som skattebetalande boskap. Ingen ställer sig på den enskilda människans sida, mot överheten. Ingen.
Hur blev det så här? Handlar det om att man tappat kontakten med folket och verkligheten? Ser man sig själva som bättre än vanligt folk? Har man växt ihop med makten? Är det en fråga om elitism? Eller om pragmatism? Handlar det om att man förväxlat taktik och strategi? Eller är det möjligen en dålig ideologisk förankring som är förklaringen?
Över hela kontinenten ser vi hur missnöjespartier växer i styrka. Och i USA har man valt en president som uppvisar auktoritärt populistiska tendenser. Borde inte detta vara tillräckliga varningssignaler för att väcka den svenska borgerligheten?
För det är ytterst sällan som missnöjespartier står på individens sida. Tvärtom är de ofta minst lika kollektivistiskt sinnade som vänstern, även när de stämplas som »höger«. Dessutom är dessa partiers demokratiska meriter som regel tveksamma. Ofta mycket tveksamma. De är snarare de medborgerliga fri- och rättigheternas fiender än dess försvarare. De är »anti-etablissemang« möjligen i perspektivet att de föraktar de nu etablerade partierna – men inte på något sätt genom att vilja återföra makt till den enskilda individen. De står på sin höjd för ett nytt, annat etablissemang som inte skiljer sig speciellt mycket från det gamla.
Är det så här det kommer att sluta, med att borgerligheten lämnar walk-over till socialister och auktoritära populister? Eller ännu värre – att de borgerliga partierna bli idé- och principlösa maktpartier som själva driver en agenda som de facto är socialistisk?
/ HAX
