11192017Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Vetenskap och vett – eller politik?

Jag ägnar just nu ett par dagar åt en internationell akademisk konferens. Ämnet är ett som jag engagerat mig i inom den politiska sfären under många år. Det är en intressant upplevelse som manar till eftertanke.

Medan politik mest handlar om att tycka illa om varandra och om att slå varandra i huvudet, är den akademiska miljön betydligt rimligare.

Visst, alla håller inte med varandra och jag är medveten om att den akademiska världen också kan vara ett blodigt slagfält – fast på ett annat sätt. Till att börja med ges folk som regel möjlighet att utveckla ett sammanhängande resonemang och att tala till punkt. Teser kan normalt sett inte upphöjas till sanning utan att först prövas och kritiskt granskas. Eventuella motstridiga uppfattningar prövas mot varandra inför en publik som inte låter kombattanterna komma undan med vad som helst.

Fakta är ingen skönhetstävling eller demokratisk process. Det är istället det nya, oväntade och spännande som driver vetenskapen framåt. Hade det inte varit så hade den allmänna uppfattningen möjligen fortfarande varit att jorden är platt.

Kontrasterna mot politiken är uppenbara. Detta inte minst då de aktuella sakfrågorna ligger på EU-nivå. Där börjar man ofta med att låsa sina positioner och fatta beslut innan man eventuellt (som regel inte) besvärar sig med att ta reda på fakta eller öppna upp för allmän debatt.

Den som inte representerar ett resursstarkt särintresse kan i princip aldrig förvänta sig att få föra någon djupare diskussion med de politiker och byråkrater som kontrollerar beslutsprocessens kommandohöjder.

Därför är politisk styrning av forskningen problematisk. Sådan kan ta sig uttryck i allt från tilldelning av ekonomiska medel till regelrätta politiska förhållningsregler. Istället borde politiken lära sig av den akademiska världens förhållningssätt – även om det skulle leda till att ett och annat politiskt projekt skulle falla platt till marken.

Möjligen kan medias snuttifiering, ytlighet, sensationslystnad och behov av konflikter bidra till att strypa det goda och konstruktiva politiska samtalet. Sådant driver upp tempot och stressar den politiska makten. Dessutom betraktas evidensbaserad politik inte sällan som ett störningsmoment inom partipolitiken.

Svensk politik rymmer inte någon intellektuell, ideologisk eller idémässig debatt nu för tiden. Vilket landar i att den varken drivs av verkliga förhållanden, intellektuell analys eller genomtänkta principer – utan bara av ett rent maktbegär.

Det är en tråkig och farlig utveckling.

/ HAX

Vad händer nu?

Senaste artiklarna