Sverige skulle – som nation och folk – vinna på att slappna av en smula.
Saker som bara låser sig ju mer man sliter och drar i dem blir som regel mer hanterbara om vi inte stressar upp oss så förfärligt. Jämför med meditation. Om man slappnar av och tömmer sitt sinne, då upptäcker man ofta att lösningen på en del problem som man gått och dragits med bara uppenbarar sig. Till synes av sig själva. Vill man lösa upp en knut kan det vara en bra början att sluta dra i snöret.
Att vara närvarande i nuet kan göra oss bättre skickade att hantera problem än om vi grottar ner oss i gamla misstag eller oroat ojar oss över framtiden. Vill man göra något konstruktivt, då är nuet det enda tillfälle man över huvud taget kan handla.
En bra start vore om folk började lyssna till varandra. Man behöver inte hålla med om allt. Men om någon har fel om en sak, då innebär det inte nödvändigtvis att hon även har fel om allt annat. Vill man föra en diskussion framåt, då är det en bra början att sätta sig in i motpartens perspektiv. Vill man driva sina idéer framåt, då är dialog en bättre plan än att skriva sina krav på ett plakat som man slår i motståndarens huvud.
En bov i dramat är media. Inte ens när de kör långa, förmodat djupa intervjuer med folk låter man dem tala till punkt. Alla journalister tror att de måste vara skjutjärnsjournalister. De har sina nedskrivna frågor – och missar ideligen gyllene tillfällen till informativa följdfrågor och intressanta fördjupningar. Söker man svar, då måste man vara beredd att lyssna.
Slappnar man av en smula, då ökar chansen att se möjligheter, att gripa tillfället i flykten. Till exempel borde den pågående låsningen i regeringsfrågan vara ett gyllene tillfälle för Socialdemokraterna och Moderaterna att göra upp vad gäller migrationsfrågorna och kärnkraften. Då skulle man – om inte annat – få två surdegar ur världen. Vilket i sin tur möjligen skulle kunna minska låsningarna i själva regeringsfrågan.
Stannar man upp ett ögonblick, då får man ett tillfälle att ta in verkligheten. Och det saknas verkligen inte samhällsfrågor som skulle må bra av lite mer markkontakt. Av att man ser saker och ting för vad de är – istället för att hålla fast vid en tolkning som ofta nått vägs ände. Inte sällan är vår tolkning av ett problem ett större problem än själva problemet.
Jag tror att ett mer avslappnat samhällsklimat är nödvändigt. Varken det allmänfarligt naiva eller det dystopiskt apokalyptiska är konstruktiva förhållningssätt till vår tids problem. Speciellt inte när båda sidor håller ett tonläge som omöjliggör alla former av civiliserat, intellektuellt samtal. Snarare gör ett sådant tonläge alla former av framåtskridande svårare, kanske rent av omöjligt.
/ HAX
