04222019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Internets frihet är ett allmänintresse

Idag röstar Europaparlamentet om EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Och i helgen tog människor över hela Europa gatorna i besittning för att protestera mot direktivets artikel 11 (licens och avgift för att få länka till media) och artikel 13 (nätplattformarna kommer att tvingas införa uppladdningsfilter som granskar allt som alla lägger upp). Bara här i Tyskland demonstrerade ungefär 100.000 personer.

I samband med demonstrationerna gick det tyska kristdemokratiska partiet, CDU ut och anklagade demonstranterna för att vara köpta. Vilket alla vi som deltog i manifestationerna vet är trams. (Läs mer här »)

Så där är det ofta. Det är obegripligt för politiker och media att folk faktiskt engagerar sig själva, för eller emot något som de tycker är viktigt. Alltid skall det påstås att det är andra som rycker i trådarna.

Det var likadant i samband med FRA-striden 2008. Då drev bl.a. DN linjen att motståndet måste vara köpt, organiserat av krafter i det fördolda. Vilket alla vi som var aktiva i FRA-motståndet vet är fel.

Det tycks som om de gamla eliterna tror att människor är idioter som inte kan bilda sig en egen uppfattning – och som är oförmögna att spontant organisera sig när de ser sin frihet hotad. Vilket inte är något annat än ett arrogant von oben-perspektiv.

Vad gäller nätfrihetsfrågorna är de en ständig följetong i EU. Jag har själv varit aktiv i att stoppa ett krav på förbud mot anonyma bloggar; mot EU:s telekompaket som ville att fildelare skulle kunna stängas av från internet utan föregående rättslig prövning – och mot ACTA-avtalet, som skulle göra internetoperatörerna till nätpoliser. I samtliga dessa fall vann vi som kämpar för ett fritt och öppet internet. Och i samtliga fall misstänkliggjordes vi av den politiska överheten.

Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att förstå att människor frivilligt kämpar för sin rätt till privatliv – och att vanligt folk vill behålla sitt fria och öppna internet. Vad det handlar om är demokratiska vilje- och åsiktsyttringar. Om riktiga väljare som säger stopp.

Kanske är makt- och medieeliten så inne i sin värld av dubiösa offentligfinansierade frontorganisationer att de tror att allt fungerar så. Kanske är de så vana vid att makten föder de sina via skattefinansierade myndigheter och projekt att de tror att ingen längre gör något av egen fri vilja.

Kanske går de efter principen att genom sig själv känner man andra. Vilket i detta sammanhang kan exemplifieras med att den som är högst ansvarig för upphovsrättsfrågorna i EU-kommissionen är Maria Martin-Prat. Innan det var hon skivbolagslobbyist, som »Director of Legal Policy and Regulatory Affairs for the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI)«. Det är alltså en av upphovsrättsindustrins egna som haft ansvaret för EU-kommissionens ursprungliga förslag till upphovsrättsdirektiv. (Läs mer»)

Vilket naturligtvis är att sätta bocken till trädgårdsmästare. Och i ett demokratiskt perspektiv högst problematiskt.

Vid lunchtid idag får vi veta hur det gått i den senaste bataljen i det ständigt pågående kriget om internets frihet.

/ HAX

Läs mer om artikel 11 & 13 »

Vad händer nu?

Senaste artiklarna